Nu har jag suttit här och kämpat länge för att få klart min mörkmåneritual. Det var länge sedan jag bytte bläckpatron och jag hade fullkomligt glömt bort var de satt! Jag höll på att slita mitt hår. Men nu är ritualen utskriven och ska infogas i min pärm i plastfickor. Eftersom maken är borta med jobbet några dagar tänkte jag passa på med en ritual i kväll. Det är ju inte mörkmåne, men avtagande funkar nästan lika bra för den typen av ritual.

Mycket av ritualen har jag faktiskt låtit mig inspireras friskt av en annan källa. Men alla inkallningar är åtminstone mina egna. Originalet var på engelska så jag har översatt det jag har använt. En textdel är rätt kuslig faktiskt men ändå en sådan vacker beskrivning av Gudinnans tredje aspekt:

”Jag är mörkret bakom och nedan skuggorna
Jag är frånvaron av syre som väntar vid slutet av varje utandning
Jag är slutet innan livet börjar på nytt,
förruttnelsen som befruktar det levande
Jag är det bottenlösa stupet,
den eviga kampen för att återerövra det som har förvägrats
Jag är nyckeln som öppnar alla dörrar
Jag är upptäckandets prakt,
för jag är det som är dolt, taget åt sidan och förbjudet
Kom till mig vid mörkmånen och se det som ej kan bli sett
Möt skräcken som är din
Simma till mig genom det svartaste hav,
till dina största fasors mitt
Den Mörka Guden och jag ska beskydda dig
Skrik åt mig i fruktan, och din ska vara kraften att fortsätta
Tänk på mig när du känner njutning och jag ska förstärka den,
tills jag ska ha den största njutningen:
Att möta dig vid korsvägen mellan världarna”