På sistone har jag haft mycket svårt att minnas mina drömmar, något som irriterar mig mycket. De senaste tre dagarna har dock små, korta drömmar hängt kvar hos mig tack och lov (jag kan inte låta bli att få känslan att något är FEL när jag inte minns drömmarna, jag har alltid haft väldigt livliga).

Speciellt den jag drömde i morse är värd att dokumentera. Jag drömde att jag var en lång och blond ung kvinna och jag hade två systrar. Det är svårt att benämna tiden vi levde i, den var ganska otydlig men jag skulle gissa vikingatid. Dit där vi bodde flyttade det en dag en familj med tre bröder. Jag och den ena brodern blev förälskade i varandra och i en drömscen stod vi och höll om varandra. Passionerat sa han att han aldrig tänkte låta sina bröder komma emellan oss, om de gjorde det skulle han döda dem.

I nästa scen var vi i ett hus. Det var lågt i tak, mörkt, men en eld någonstans lyste upp folksamlingen. Jag och min älskade stod vid ena långsidan av väggen när ett litet följe kom in genom öppningen. Om jag inte minns fel var det två kvinnor. Den ena, yngre kvinnan tycktes leda. Hon var i 30-årsåldern, hennes hår var blont och de ljusa blå ögonen strålade. Hon hade en slöja över huvudet. Så hade även den äldre kvinnan, som nog var över 60. Hennes tunna men seniga armar lyste i ljuset från elden, när hon lyfte dem högt.

Det visade sig vara den äldre kvinnan som hade makten, och hon tog mig till nästa rum. "Ja du", tänkte jag, "Du kanske kan sätta dig upp mot dina bröder, men vad ska du göra mot en völva?!" Jag fick knäböja tillsammans med den blåögda kvinnan och lägga pannan mot marken. Jag såg att hon hade ett pannsmycke i form av en silvrig halvmåne. Sedan tryckte någon hårt, hårt mot min svank. Det gjorde så ont att jag inte kunde vara still! Det gjorde så ont att jag... vaknade. Då upptäckte jag att jag förstås inte hade det minsta ont.