I förrgår hade jag en av mina älskade drömmar om runor. Det är synd att man inte kan drömma på beställning! Eller nja, vissa påstår ju att det går men jag för min del kan inte få till det.

Men som sagt, jag älskar när jag får drömma om runorna, det känns lite speciellt. I den här drömmen var jag yngre, runt 15? Ha! Ja det är yngre! ;) Och så var jag blond också. Jag hade en påse med underbara trärunor som var nästan vita. Åh så vackra, släta och lena de var att hantera!

I scenen satt jag i en främmande stuga och hade just kastat runorna för en läggning när jag blev varse en gestalt till vänster om mig. Jag såg dit och upptäckte en mansgestalt. Jag såg inte hans ansikte, för han hade en djup huva på sig. Han sa att hans runor var av kristall. Hans ord och hans närvaro gjorde mig nervös och skärrad, och jag vände bort min blick.