Fråga Knut - Svar
Nu har jag vikarierat i en vecka, men nu är det helg och jag hinner äntligen skriva lite! Knut har fått två frågor och den första kommer från Liz:
"Hej! Jag har en fråga av det lite mer "personliga" slaget. Hur har du upplevt skillnaden mellan att tillhöra en grupp, coven, och att praktisera själv? Har det blivit någon skillnad i ditt utövande och hur känns det?"
Det här var en jättebra fråga tycker jag, som man skulle kunna skriva mycket och länge om!
Förändringen när man går från att praktisera solitärt till att praktisera i en fast grupp, är förstås ganska stor. För min del har det dock bara varit positiva förändringar. Jag har gått från att känna mig väldigt ensam, isolerad och lite rörig i mitt utövande, till att få en tillhörighet, erfarna mentorer och en mer genomarbetad, stabilare grund. Jag fullkomligt älskar de vackra, poetiska ritualerna (även om jag har mycket svårt att lära mig dem utantill...).
Det är dessutom väldigt speciellt att få deltaga i rituella sammanhang där handlingar händer mot dig, i stället för att du alltid utfärdar dem, om du förstår vad jag menar. Det är otroligt häftigt (men nervöst första gången) med passageriter där man inte på förhand vet exakt vad som kommer att hända i ritualen. Det är nog inte alla personer som har en önskan att vara med om det. Men där handlar det också om tillit i gruppen, att man känner att man är i rätt grupp med rätt människor.
När det kommer till mitt eget praktiserande har det fördjupats sedan jag blev medlem i covenet. Min relation till det gudomliga, min ritualkonstruktion, hur jag gör saker i ritual...
Det enda som jag kan tänka mig som skulle kunna vara lite negativt (beroende på hur man ser det) sedan jag blev medlem, är att jag brukade vara ganska öppen med min tro. Jag tvekade nästan aldrig att berätta om jag fick en direkt fråga och förde det även själv på tal ibland i naturliga diskussioner. Men nu längre är det inte bara jag, nu är vi flera och det är svårare att prata om.
Fråga nummer 2 kommer från Lilitha, som undrar:
"Vilken Gudinna tycker du står dig närmast?"
Den gudinna som står närmast mitt hjärta är den egyptiska gudinnan Aset/Isis. Hon har varit med mig nästan ända från början, när jag gav mig in i häxkonsten. Jag minns inte ens hur vi fann varandra längre.
En annan gudinna är den keltiska Blodeuwedd. Det "förhållandet" är lite mer komplicerat, but we´re getting there. ;) 
Tack för intressanta svar på de två första "fråga-Knut"-frågorna :)
Min fråga är, Varför firar du ceremonier?
Eller, Skulle du vilja berätta lite om varför du firar ceremonier?
Om det är möjligt, precisera gärna, t. ex. "för att fira årshjulets högtider" - varför gör du det? Frågan är inte menad att ifrågasätta firande, utan är tänkt att sätta ord på det vi gör, om du förstår :)