Att respektera tiden
Jag har kommit fram till att en sak är väldigt viktig och känslig för mig, och det är tid. Är det någonting jag inte tar på ett bra sätt, är det när folk inte respekterar min tid. När man har stämt träff och folk inte kommer eller ens hör av sig, då går jag tyvärr nästan i taket. Om folk respekterar mig, då respekterar de också min tid som jag ställer till deras förfogande. Men så är icke alltid fallet.
På samma sätt tycker jag inte om att tala om jag inte har något direkt att säga, och jag tycker inte om att lyssna på andras meningslösa prat om det inte intresserar mig (t.ex. släktberättelser som redan berättats två gånger tidigare eller prat om höstens mode). Det kanske är en smula egoistiskt, men om ett samtal bara är stimulerande för en part (den som pratar) och den andra bara sitter och hummar och egentligen inte behövs, är det då ett samtal eller en monolog? Nej, slösa inte min tid!
Jag säger inte att jag aldrig ägnar mig åt "meningslöst prat"/kallprat, men jag orkar bara inte med det någon längre stund. Jag inser också att jag kanske låter lite extrem i denna fråga eftersom min personlighet är väldigt introvert. Men respektera min tid så har jag större respekt för dig!
Så, nu fick jag avreagera mig lite.
He he he... Så svenne... Jag är likadan! Varför slösa tid och energi på skit?
Och jag antar att du är likadan vad det gäller ditt bloggande...Du skriver inlägg när du verkligen har något vettigt att säga och det beundrar jag...:)
Själv har jag precis som du svårt att bara prata och lyssna på meningslösheter, men tyvärr har jag nog en förmåga att skriva om mindre vettiga och ibland ganska banala saker på min blogg...Fast å andra sidan så är det ju upp till var och en om de vill läsa...kom jag på...:)
Jag håller med, jag kan småprata om ingenting en kort stund, men väldigt snabbt känns det meningsfullt och tomt. Då är det bättre att vara tyst. Det är därför jag inte bloggar speciellt ofta... jag blir galen av att läsa bloggar som bara innehåller absolut ingenting. Det är bättre att vänta tills man har någonting att skriva om :)
Jag håller med. Är inte "lunchrummet" ett klagorum på många arbetsplatser?! Jag vägrar sitta där utan sitter med min matlåda någon annan stans. Och precis som du säger vill man ju inte ägna tid åt umgänge som inte är stimuerande! Vi får faktiskt sålla och bara ägna tid åt de relationer som respekterar oss själva och stimulerar oss själva!