I går kväll fick jag äntligen nog av att vara ledsen. Jag hade gjort det som man råkar göra ibland; ge bort sin kraft. När man känner att en person har för stor makt över ens mående, om man är glad eller ledsen. Jag kände mig nu tvungen att bryta detta band eftersom det övervägande har gjort mig olycklig på sistone.

I en improviserad ritual bröt jag detta band, så att jag kunde återta min kraft. Jag fick en mycket positiv känsla och upplevde att det nog skulle bli bra trots allt! Jag valde ett armband som jag skulle ta av som en symbol de stunder när jag började tvivla.

Men man ska vara försiktig med vad man visualiserar och tänker sig! I dag - mitt under pågående lektion - gick armbandet faktiskt itu bara sådär och pärlorna trillade ur min ärm som ett höstregn...