Nu är jag hemma sjuk fortfarande, men jag tänkte berätta lite mer om min morgonritual som jag har på jobbet. När läsåret började, skapade jag ett litet shrine bredvid min dataskärm på skrivbordet (det är fortfarande ingen kollega som har kommenterat det). Det förändras lite då och då och just nu är det rätt höstigt. 

På morgonen när jag kommer brukar jag vara ensam i lärarrummet. Då hänger jag av mig mina saker, tar några djupa andetag och tänder ljuset. Jag använder alltid ungefär samma ord, som jag viskar fram:

"Jag tänder detta ljus, utom och inom mig, som en fackla i mörkret, som en röst i natten, som för Gudens och Gudinnans steg närmare mig, och mig närmare dem."

Sedan pratar jag med mina gudar. Ofta ber jag om att få ta del av deras kraft, deras visdom och deras kärlek i mitt arbete. Jag ber om att få förmedla deras kärlek och lugn, att deras röst ska genljuda i min. Jag upplever alltid att en stillhet sköljer över mig när jag stannar upp och kommunicerar så här. Jag blir trygg och fokuserad, mindre splittrad. Det har verkligen inte varit alla tillfällen i livet som jag klarat av att ha en daglig ritual, men de stunderna har varit väldigt givande och är något jag rekommenderar.