På julaftonskvällen ringde jag hem till min mamma och hennes sambo, där även mormor med sällskap och min syster och hennes sambo hade samlats. Mamma satte igång högtalartelefonen och vi började prata. När ämnet kom till julklappar sa jag att jag hade fått en bra bok av min man. "Vilken då?" frågade mamma. "Ritual Craft", svarade jag, eftersom min tro inte är någon hemlighet för familjen även om de inte vet så mycket om den. Först blev det tyst i andra änden, sedan kom ett "Jaha... Hmmm..." och sedan byttes samtalsämnet till något annat. :)

 

Hoppas att alla hade en trevlig julafton!

Så var det då dags för vintersolståndet, Yule. Årshjulet vrider sig ännu en gång. Den längsta natten, ljusets födelse...

 

Jag har precis avslutat min ritual, men tyvärr är jag sjuk så energin var inte på topp. Dock hostade jag betydligt mindre i cirkeln än utanför. Gott ändå att göra ritualen! Det blev ingen tredje "adventsritual" i söndags eftersom jag var sjuk också då.  Ja, ännu sjukare förstås!

 

Nu ska jag bara vara en stund och njuta av ljuset som brinner i kitteln...

 

Yes! Nu har jag gjort adventsritual nummer två och har bara några korta reflektioner att komma med.

 

För det första; en sak har verkligen förändrats från inte alls så länge sedan när det kommer till mina ritualer. Förut såg jag renandet, inkallandet osv. som en slags transportsträcka som ledde fram till ritualens mittpunkt. Det måste vara tack vare Anni/Mirth and Reverence på YouTube som jag har förstått att min attityd har varit snedvriden. Nu har jag insett att det ligger både kraft och skönhet och intention bakom, och jag går in med mer känsla än tidigare. Bara det påverkar jättemycket hur en ritual känns för mig.

 

Den här ritualen blev lite speciell ikväll. När jag kallade in Guden och Gudinnan kändes deras närvaro så intensiv och ni vet så där "pirrig" i luften. Jag fick synen och känslan av att de skrattade och dansade i cirkeln och vad gör man då? Man dansar med såklart! Det var en sådan glädje i cirkeln ikväll!

 

På tal om rörelse så har jag börjat utveckla gester som sammanfaller med det jag säger och gör i cirkeln, och det är också ett sätt för mig att få en starkare och tydligare upplevelse. När jag bara står och säger saker, när kroppen inte får vara med, blir det på ett sätt svårare att styra min intention. Mitt sinne säger mig att det är mindre trovärdigt. "Actions speak louder than words" säger man ju och på ett sätt kanske det stämmer även i ritualer. Balans tror jag på!

 

Något som jag filosoferade lite över, var att trots att jag firar och väntar på att ljuset ska återfödas, rör jag mig i realiteten mot mörkrets höjdpunkt och hjärtat av vintern. Det kändes så paradoxalt när jag tänkte på det.

 

En annan sak jag testade var att besöka mitt astrala tempel och ta upp min athame där samtidigt som "här". Det var otroligt fascinerande, för det kändes som att de båda templena smälte samman och jag var på båda ställen samtidigt. Det måste jag prova mer!

 

I dag har jag jobbat lite mer på min Yule-ritual, den börjar ta form men är inte riktigt helt klar. Attans att det ska gå så långsamt! Lite inspiration hämtade jag från ritualen som beskrivs i Starhawks klassiker Spiraldance (en bok som jag annars inte kan säga har haft någon signifikant betydelse för mig personligen).

 

Jag spenderade en stor del av dagen med att fylla mitt huvud med kloka tankar, bland annat från denne underbare man!

 

 

I år har jag börjat med en ny tradition vid advent. Visst äter jag som de flesta andra en och annan skinksmörgås och dricker julmust, men nu har jag också börjat ha adventsritualer. Den jag hade förra veckan var... magisk! Hela veckan har jag gått och tänkt på den och velat tillbaka till den känslan och stämningen. Åter igen blev det så uppenbart hur tid och rum suddas ut. Det kändes som att jag var i cirkeln 20 minuter men egentligen var det över en timme!

 

Det började med tanken på att jag ville testa de nya ritualdelarna som jag har skrivit om tidigare. Då föddes tanken att jag ju lika gärna kunde göra det som en "förväntansritual" inför Yule. Och så blev det! Nu kan jag knappt bärga mig tills imorgon när jag får göra det igen!

 

Nu på morgonen innan klockan ringde, drömde jag att jag var på en marknad. Jag hade åkt dit tillsammans med andra, men det slutade med att jag vandrade runt ensam. Jag hade en grön klänning och mitt Cernunnos-hänge på mig. Jag kom fram till ett stånd med new age-grejer där det stod en man. 

-Är det där nåt häxhalsband? frågade mannen skämtsamt.

-Nej, det är det inte. sa jag, för det var inte min definiering. Det är Cernunnos.

-Är halsbandet en bild av syndafallet?

Jag tänkte att vad var det här för någon smygkristen new age-typ? Jag sa nej och gav en kort förklaring vem Cernunnos var.

 

Sedan gick jag vidare och slapp vara ensam, för där i folkmassan kom min underbara, leende man emot mig! <3