Vissa drömmar kan man lätt förstå var de kommer från, så också med denna.

 

I natt drömde jag att jag och ett sällskap gick in på ett museum. En kvinna som såg ut som Sorita D'Este (vars kanal jag hittade på YouTube i går) tog emot oss. Vi gick in i ett inre rum och kvinnan försvann bakom ett skynke. Snart skulle vi få träffa Pan! (Just nu håller jag på och läser The Goat Foot God av Dion Fortune och boken handlar om just en man i jakt på Pan.) Bakom skynket hörde vi konstiga röster medan vi väntade. Luften var fylld av förväntan.

 

Tyvärr ringde makens väckarklocka där, så längre kom jag inte.

Då har även Imbolc passerat! Det rullar stadigt framåt mot vår och jag fick en försmak när jag besökte ett soligt Barcelona i veckan. Det var ca 13 grader varmt och blå himmel. Vi (jag och maken) ugglade mest på muséer, men det bästa var en busstur till det vackra, heliga berget Montserrat, där det bland annat finns ett gammalt benedictinerkloster, en basilika (kyrka välsignad av påven) och Europas äldsta pojkkör. I basilikan måste man givetvis se den sägenomspunna statyn av Svarta Madonnan. Hon kallas även La Moreneta vilket betyder den mörka.

 

 

Jag fick såklart hedniska vibbar där på det mäktiga berget och tanken fördes till mitt Östergötlands Omberg och sägnen om gudinnan Omma som sades ha bott där. Det vore ytterst märkligt om en bergsgudinna inte hade dyrkats vid Montserrat innan kristendomen kom, och om La Moreneta inte är en perfekt följetång... Jag har också läst att grott- eller underjordsgudomar ofta har avbildats mörka.

 

För att få se den inglasade statyn måste man gå en trång väg på basilikans högersida, fylld med andra turister, för att få några korta ögonblick framför jungfrun. När det var min tur lade jag händerna på knopparna framför (som jag såg att de andra gjorde), såg på Gudinnan och hälsade henne leende som den feminina principen. Det var ett fint ögonblick!