Att vara eller inte vara.

Alla har vi individuella stigar att vandra, den saken är klar. Även när vi sätter en stämpel på oss själva och följer ett visst mönster (wiccan, buddist, kristen etc.) så gör vi det med vår egen prägel, vår egen krydda. Ingen stig är identisk med en annan och det är rätt fantastiskt när man tänker på det. Precis som jag hörde någon säga på YouTube: "Även när du känner dig tveksam och inbillar dig att du har gått vilse, så är du ALLTID på DIN väg. Det går helt enkelt inte att avvika från den." 

 

Jag har en vän som jag har firat Beltane med de senaste 4-5 åren. Förra helgen hälsade jag på henne och då berättade hon att hon bestämt sig för att inte kalla sig wiccan längre och att det var vissa saker hon inte kände sig bekväm med. Jag som känner henne rätt väl är inte jätteförvånad. När vi har firat har vi ju stött och blött en del och en sak där vi går kraftigt isär är det gudomliga. För mig är det det mest centrala och viktiga, medan min vän fokuserar på andra saker.

 

Det är intressant att det är i jämförelsen med andra som vi ibland har lättast att definiera oss själva. Medan hon berättade tänkte jag att min egen stig helt klart är en dedikatorisk (ett ord jag inte ens tror finns på svenska) religiös. Så tydligt det plötsligt framstod! Mina riter, mina studier, mitt skapande och även den här bloggen är för att uttrycka min dedikering. En del undrar var mitt driv kommer ifrån, men dessa handlingar har helt enkelt en plats i mitt liv nu. En plats, eller ett tempel snarare, som jag har skapat för att mitt hjärta bad mig.

 

I förrgår på jobbet fick jag vid lunchen veta att min kollega, som är i min ålder, är katolik. "Men jag är inte religiös", sa hon. SO-läraren frågade hur hon såg på nattvarden, om hon verkligen såg det som Jesus kropp och blod, som katolicismen vill hävda. Men hon verkade knappt förstå frågan och sa att hon aldrig hade tänkt på det. Hon hade aldrig lyssnat så noga i kyrkan, sa hon. I min värld känns det här bara märkligt. Ibland vill jag bara ruska om folk och säga "Bestäm dig! Är du eller är du inte?!" Kanske ser jag för mycket i svart och vitt på den här punkten. ;)

Hej!
Har följt din blogg till och från under tiden jag själv varit aktiv wiccan, tack för att du bloggat så länge! Det har verkligen fått mig att känna att det finns andra som inte bara har wicca som en "tonårsgrej" eller något som man gör för en kort tid.

Jag tror att de flesta "andra" inte är vana vid at religion är något som man jobbar aktivt med så som många hedningar gör, så det är kanske lättare för dem att kalla sig det ena eller det andra utan att faktiskt utöva, eller kanske ens hålla med. Det är en av de sakerna som jag tycker är häftigast med wicca. :)