Usch, jag ligger efter i skrivandet känner jag. Jag har ju dels firat årets andra fullmåne och dels vårdagjämningen.

 

Fullmånen i februari gav jag åt Brighid. Vad jag gör är alltså att jag fokuserar på en särskild Gudinna varje månad och låter mig inspireras på vad sätt det nu blir, och sedan bjuder in Henne i en fullmåneritual i slutet av månaden. 

 

Brighid... Både poesi och handarbete är något jag ägnar mycket tid åt, men av någon anledning så har det aldrig riktigt klickat mellan mig och Brighid. Sådär är det ju, det går inte att bestämma på förhand. Jag uppskattade i alla fall att fokusera på Henne, och lyckades hyffsat lära mig en låt om Henne på gaeliska. Även om jag fortfarande inte kan den utantill...

 

Sedan några år tillbaka återkommer jag till en metod jag gillar och som funkar bra för mig. I ritualen sätter jag mig ner med min Skuggbok och en penna, försätter mig i ett meditativt tillstånd, och väntar tills jag kan hugga tag i en mental röd tråd. Det kan vara ett ord eller en mening som jag fastnar för. Sedan skriver jag, skriver och skriver i något slags "mellan världarna-tillstånd", ett inspirerat tillstånd där vad som helst kan komma fram. Ofta blir det en ny insikt om Gudarna eller högtiderna, en insikt som fördjupar eller förnyar min syn. Denna gång blev det en ny bild av Brighid. Tidigare har jag sett henne som... en ganska mjuk Gudinna, men inte nu. Jag var i Hennes smedja, och det var ingen plats för veklingar.

 

 

Ostara då! Det är inte så mycket att säga; jag hade skrivit en kort ritual då jag faktiskt inte hade en innan. Det blev lite fokus på balansen som rådde, men mest på att locka och välkomna solen och grönskan tillbaka. Det behövdes med tanke på snön som yrde utanför! :)