Nu har jag inte hunnit skriva på ett tag. Hela veckan har jag jobbat över, och även nu i helgen, för att skriva högstadiets omdömen i mina två ämnen. Det tar sådan tid!!!
I fredags hade jag ett missat samtal och ett meddelande på min telefonsvarare; från Sveriges Radio. För ungefär hundra år sedan blev jag intervjuad om häxkonst/Wicca och jag antar att "what is being said on radio, can come back and bite you in the ass a hundred years later". Jag kan ju tillägga att jag vid den tidpunkten höll på att bryta med häxbegreppet och var en aaaaning luddig när jag diskuterade det. Kort och gott var det ingen speciellt bra intervju vad jag vill minnas, varken frågorna eller mina svar.
Därför kan jag inte påstå att jag var så jättesugen på att ställa upp igen, även om jag verkligen uppskattar när andra går ut och på ett bra sätt berättar om sin tro. Man vill ju gärna prestera något man kan stå för, och inte en massa förvirrat svamlande! Jag är en eftertänksam person som lätt blir splittrad om jag snabbt måste komma fram med ett svar. Hur som helst så ringde jag upp reportern och frågade vad han hade tänkt sig för upplägg. Han var mest inne på häx-spåret, men sa att han lika väl kunde intervjua mig om min religion och vårt firande av vårdagjämningen. Det var tänkt till onsdag, men eftersom jag jobbar hela dagen så passade det ju inte så bra. Ostara är ju heller inte en av våra största högtider, så den är inte så hemskt tydlig att prata kring.
Vid någon punkt i samtalet frågade han om Wicca: "Men vad går det ut på?" Jag blev fullkomligt ställd. Vad jag inte ens hittade ord för just då, är att Wicca inte har något definierat mål, att en sådan fråga inte ens fungerar att ställa, att det är individuellt. Wicca har inte ett uttalat mål som att komma till himmelriket, nå upplysning eller slippa återfödelse. Visst hade jag kanske kunnat dra någon klyscha som att "leva i samklang med naturen", men det skulle låta så platt.
Jag önskar att jag med ord kunde förklara vad jag upplever och känslomässigt känner med Wicca... Men det tillåter sig inte riktigt. Kortfattat kanske man kan förklara en del av Wicca med:
-Wicca är en naturreligion. I Wicca tror vi på gudomlig immanens, där både vi och naturen är en manifestation av det gudomliga. Många av oss är även intresserade av självutveckling, psykologi och annan introspektion, därför att det gudomliga anses manifesterat i vårt inre, vårt psyke. Våra högtider baseras på årets växlingar som även speglar människans inre processer och vår individuella fysiska levnadsbana. I mytoset kring årshjulet följs våra gudar och naturen åt i en cyklisk dans. I vår syn finns ett tydligt samband mellan microkosmos-macrokosmos.
-Wicca är en mysteriereligion. Wicca är mer än ett trossystem, eftersom kärnan inte är en definierad tro utan en upplevelsebaserad praktik, där tron snarare är i ständig individuell process och fördjupas och nyanseras över tid. Det kanske viktigaste redskapet för detta är de årstidsbundna ritualerna och övergångsritualerna, där det inre och yttre samspelar för att skapa fördjupad mening.
-Wicca vilar på förkristen grund och vi dyrkar/tillber/jobbar med förkristna gudomar. Vårt skelett är förkristet men köttet och blodet hämtas från här och nu. Eftersom det gudomliga är immanent är det tillgängligt för alla att kultivera en personlig kontakt. Det finns inga bestämda ramar för hur man ska betrakta, eller samspela, med det gudomliga, men en individuell förbindelse och förståelse är vad vi strävar efter.