Som bilden visar så har jag blivit med ännu ett shrine. Jag och maken besökte Ikea i dag och jag insåg att jag är skadad; jag kan inte titta på ett bord utan att tänka på altaren och shrines! Genom Instagram har jag insett att jag inte är ensam om denna sjuka. När jag såg ett litet bord för ynka 59 kronor var jag bara tvungen att ha det!

 

Något jag har saknat är en fokusplats i sovrummet. Förr har jag oftast haft altaret i sovrummet, men nu är det ju inte så. Shrines och altaren har en grundande inverkan på mig, jag kallar dem mina ankarpunkter, och därför vill jag att det första och sista jag förnimmer på dagen är det lugnet. Mitt "working altar" är i ett rum där jag oftast inte har en naturlig orsak att vara, annat än under ritual. Ett problem jag har är att det altaret är ganska högt, så det är inte en plats som lämpar sig för att sitta och meditera eller dylikt vid.

 

Min man frågade om detta verkligen var nödvändigt, och varför jag var tvungen att sprida ut mina prylar så till den milda grad. Jag sa ungefär som jag har skrivit, att min religion är så viktig för mig att jag vill bli påmind om den och ha den nära mig så mycket som möjligt. Han hade två motprestationer som jag mer än villigt gick med på: att jag får vara den som har hand om gardinerna och den som städar i sovrummet hädan efter. Detta på grund av att han var rädd att ha sönder något och få mitt ovett över sig.

 

När jag tittar på mitt shrine nu känner jag verkligen att den fyller sin funktion. Nu har jag en plats nära mig för skönhet, styrka och inspiration.

 

 

 

Farväl, evigt återvändande sol.

Du är den som aldrig föddes och aldrig dör.

Därför gråter ej de visa, utan gläds åt din vila.

 

Blessings on this fine machine,  
May its data all be clean.  
Let the files stay where they're put,  
Away from disk drives keep all soot.  
From its screen shall come no whines,  
Let in no spikes on power lines.  
As oaks were sacred to the Druids,  
Let not the keyboard suffer fluids.  
Disk Full shall be nor more than rarity,  
The memory shall not miss its parity.  
From the modem shall come wonders,  
Without line noise making blunders.  
May it never catch a virus,  
And all its software stay desirous.  
Oh let the printer never jam,  
And turn my output into spam.  
I ask of Eris, noble queen,  
Keep Murphy far from this machine. 

1988 Zhahai Stewart 

Ikväll hade jag en oväntad diskussion med min man, om shamanistiska tekniker inom Wicca. Jaaa, oväntat som sagt med tanke på att han inte har ett enda wiccanskt ben i kroppen! Eller, kanske någon liten kota! ;)

 

Diskussionen kom av att jag har suttit och läst en del om drawing down, aspecting, assumption och vilka andra ord man nu använder för att dra ner det gudomliga i sig. Jag har funderat ett tag över detta, och vilka olika tekniker det finns. Det finns en hel del tips för att underlätta eller frammana det, men det är ju inte så att alla lyckas för det. Själv har jag väl varit på väg några gånger, men någon helt lyckad neddragning har jag inte gjort än. 

 

Vad jag funderar lite över i det här skedet, är väl hur man ska ställa sig till att försöka gå längre på egen hand. Många varnar för det, men vad gör man när man är ofrivilligt solitär då? Jag har en väldigt stark önskan om att utvecklas, och för att göra det måste man ta risker. Å ena sidan tror jag att jag känner mina gränser ganska bra, å andra sidan handlar magi om gränsöverskridande... 

 

Det krävs lite funderande!