Som bilden visar så har jag blivit med ännu ett shrine. Jag och maken besökte Ikea i dag och jag insåg att jag är skadad; jag kan inte titta på ett bord utan att tänka på altaren och shrines! Genom Instagram har jag insett att jag inte är ensam om denna sjuka. När jag såg ett litet bord för ynka 59 kronor var jag bara tvungen att ha det!

 

Något jag har saknat är en fokusplats i sovrummet. Förr har jag oftast haft altaret i sovrummet, men nu är det ju inte så. Shrines och altaren har en grundande inverkan på mig, jag kallar dem mina ankarpunkter, och därför vill jag att det första och sista jag förnimmer på dagen är det lugnet. Mitt "working altar" är i ett rum där jag oftast inte har en naturlig orsak att vara, annat än under ritual. Ett problem jag har är att det altaret är ganska högt, så det är inte en plats som lämpar sig för att sitta och meditera eller dylikt vid.

 

Min man frågade om detta verkligen var nödvändigt, och varför jag var tvungen att sprida ut mina prylar så till den milda grad. Jag sa ungefär som jag har skrivit, att min religion är så viktig för mig att jag vill bli påmind om den och ha den nära mig så mycket som möjligt. Han hade två motprestationer som jag mer än villigt gick med på: att jag får vara den som har hand om gardinerna och den som städar i sovrummet hädan efter. Detta på grund av att han var rädd att ha sönder något och få mitt ovett över sig.

 

När jag tittar på mitt shrine nu känner jag verkligen att den fyller sin funktion. Nu har jag en plats nära mig för skönhet, styrka och inspiration.