I dag var ingen rolig dag på jobbet. irritationsmoment, halvkonflikter och oro inför sommarveckorna lade en dyster stämning över eftermiddagen. Dessutom kom jag inte därifrån förrän 18.30 och det tar en timme att ta sig hem.

 

När jag väl klev av bussen spöregnade det. Suckande fällde jag upp mitt paraply och började gå. Halvvägs uppför backen började solen titta fram med ljusa strålar. Jag undrade om det skulle resultera i en regnbåge, så jag vände mig om och såg tillbaka. Där, i en perfekt böjd båge, återfann jag detta magiska naturunder! Det var som att naturen ville säga "Gaska upp dig! Det är inte så illa trots allt". 

 

Jag fortsatte gå, men efter några steg ville jag titta igen. Då var den som bortblåst, som tillbakasjunken in i de grå molnen. Ett flyktigt ögonblick, ett kort meddelande, det var allt.