Bloggtips och Yule
I dag fick jag Yule-ritualen från covenet! Wohooo! Jag blir alltid så glad när de dyker upp, men lite nervös också eftersom jag vill försöka lära mig mina textdelar utantill. Det är inte det lättaste, speciellt inte när mina åtaganden gentemot mina övriga studier gör sig gällande... Men det löser sig nog.
(The Eternal Struggle av Angela Barnett)
Yule handlar temamässigt om hur den ljusa delen av året triumferar över den mörka, vanligtvis gestaltat av Ekkungen (regerar mellan Yule-Litha, årets ljusa halva) och Järnekskungen (regerar mellan Litha-Yule, årets mörka halva). I äldre tider antog två personer att klä ut sig och föra en symbolisk strid. Detta är förresten något även jag har gjort med glimten i ögat tillsammans med min syster vid Litha för massa år sedan! Även fast det var ganska lite rituell känsla bakom det (eftersom hon inte är wiccan) så var det ändå väldigt roligt. Det kändes festligt att faktiskt vid Litha klä upp sig och binda kransar av sommarblommor och eklöv att ha på huvudet inför "striden". Men eftersom min syster skulle spela Järnekskungen satsade hon på en lite mer risig touch. :-) Sedan letade vi upp varsin stor gren att ha som vapen och smyckade även dem. Vi var himla tjusiga till slut och det finns väldigt söta kort från den dagen. Haha!
Vad som iallafall var spännande med ritualen som covenet skickade, var att Järnekskungen segrade, men blev sårad. Det gjorde mig väldigt konfunderad och jag undrade "Va?". Jag har inte frågat än, men tycker att det måste kunna förklaras av att solbarnet föds, och att han är Ekkungen. På så vis har man ju fint knutit samman de både myterna! :-)
Stämningsfullt
Ser löjligt mycket fram emot stundande julyra. Jag är inte en sån som tycker att det är jobbigt och stressande med julen, iallfall inte sedan jag och min man började stanna HEMMA på julafton (förra året), allt tidigare farande tog bort en del av glädjen. Det är hemma jag vill vara, eller en plats som känns som hemma (som när vi var hos farmor jämt när jag var yngre), jag vill ha det lugnt och skönt och ingen stress eller höga ljud. Jag vill bara njuta av stämningen, Kalles jul på tv och äta massa gott. Har massa roliga bakprojekt i år. Saffransskorpor står högst på listan, efter att ha sett Leilas jul, och jag funderar på att ge bort det till covenet när vi ses nästa gång. :-) En liten yule-gåva.
Jag kunde inte hålla mig igår, jag pyntade om på altaret. Nu står där min svartglittriga hjort som jag köpte på Lager Haus, min stora vackra sol från Tiimari, mina yule-kort, min kittel med ett ljus i och lite annat som är mer standard. Det blev så fint och mysigt. :-) Åh, jag hoppas yule-ritualen blir utskickad snart!!!
I förrgår fick jag äntligen prata lite med min syster på msn! Hon har ju flyttat till Tyskland. Diskussionen om hennes borttappade mössor var rätt kul. :-)
Jess säger:
just praktiska bitar är lite knepiga faktiskt. jag har tappat bort alla mina mössor, och müste köpa mer kläder. lägger ner nära 100 spänn i veckan pü tvätteri ocksü..och har ännu ingen tysk telefon...en del saker gür sjukt lüngsamt och det är svürt att fü fart pü annat.
Jess säger:
jag trivs bra och sü nu, relativt, men att fü ordning pü sünt där är lite svürt
Jess säger:
och ska flytta till eget nästa ür har jag bestämt
Jag säger:
Way to go! Men då måste du nästan ha ett jobb till va? Träligt att du tappat bort mössorna! Du som hade flera stycken! Hur tror du det hände?
Jess säger:
nej det ska inte behövas, jag ska tjäna tillräcklilgt, det är bara grejen med att fü ihop en handpenning och sünt, och nügon som kan ta mitt rum. men dü bor jag i förort men det är ok.
Jess säger:
haha, tror o tror en glömde jag pü station häromdagen och den andra pü en krog
Jag säger:
Du får vara rädd om dina mössor! De trivs inte om de blir lämnade ensamma. Du får börja ha på dig dubbla mössor så de får sällskap av varandra när du glömmer dem!
Jess säger:
hahahaha ja just det, där har vi lösningen men du, jag ska nog hem o brassa käk nu.
Jag säger:
Nu låter du som farsan.
Jess säger:
Ja, det är en av hans fraser ja!
Yule/hjul
Jag vet ju sedan tidigare att Yule (enligt övervägande många källor åtminstone) är identiskt med vårt svenska ord hjul. Men nu fick jag lära mig att Jolnir (isländska) är ett annat namn för Oden. :-) Vad som slog mig mest när jag läste på en sida, och fick se ett hjul på bild var detta: Hjulet ser ju faktiskt ut som en sol! Då frågar man sig själv varför man aldrig har sett det innan, när det är så uppenbart.
Vid Yule firar vi solen, som nu efter årets längsta natt "återföds" och återigen börjar tillta i styrka. Med ljus och eldar lockar man solen och värmen närmre. I solens återvändande ser vi också den nyfödde Guden, och löftet om en ny vår. Tjohej! Nu blev jag glad när jag tänkte på det. :-) Det är viktigt att hålla modet uppe under vinterhalvåret här i Norden, inte konstigt att våra förfäder ville parta loss. ;-)
Var välsignade!
Örn och tillbakablick
Min senaste lilla bild. Ifall ni tycker att den är abstrakt så ska det vara en örn som svävar genom en himmel. Det ser ni väl? Haha, jag tänkte väl det! ;-P
Tänkte berätta om saker jag glömt bort att skriva tidigare.
Det första är att vid förra fullmånen så var det banne mig en regnbåge över månen! Det var riktigt magiskt (om jag nu ska använda ordet lite slarvigt) och vackert. Undrade varför den var över och inte under? Det ligger kanske i regnbågars natur? Öh, ni får ursäkta mig, jag känner mig ganska trött just nu.
Dagen innan yule var jag ute i skogen ganska länge på förmiddagen, medan det fortfarande var relativt ljust. Jag gick till ett kalhygge i skogen. Tycker alltid det är så sorgligt att se en yta med stubbar, det ser så ödelagt och förstört ut... Men samtidigt så vet man att det kommer att växa nytt snart. Vad är ett människoliv jämfört med en skogs liv? Av grenarna på marken lade jag ut ett pentagram och manade ner livskraft till marken. Inte för att den nödvändigtvis behövde det, men ändå. Det var kanske mest ett sätt för mig att erkänna och finna tröst i livskraften, eller det gudomliga.
Jag vandrade längre in i skogen, på jakt efter granris att pryda min stjärna med. Jag kan verkligen förstå varför folk förr personifierade skogens lockelse i olika väsen! När jag hade sett vad som var bakom nästa träd ville jag hela tiden gå längre in. Till slut stannade jag och var rädd att jag inte skulle hitta tillbaka. Men det gjorde jag som tur var. Tillbaka vid kalhygget strosade jag omkring där och letade efter något att använda som julkubb (tyvärr hittade jag inget). Jag böjde mig ner och såg en frastfrusen nyckelpiga på en gren. Jag strök den över ryggen och sa något och när jag såg upp mötte mina ögon en hunds! Varglik, silvrig och nyfiken tittade den på mig. Jag hann aldrig bli rädd, för den såg väldgt snäll ut (jag är i vanliga fall ganska hundrädd) och efter några sekunder kom en kvinna också på stigen. Hon var uppjagad och sa att hennes andra hund nog hade trott att jag var ett djur. Uppenbarligen var den andra hunden inte kopplad och hade ränt tillbaka hemåt. Hon drog med sig silverhunden och sprang efter och skrek "Stanna! Du får inte springa hem utan mig!!!" Det hela var lite komiskt.
Yule-skivan blev aldrig färdig. Bara en låt, så jag lägger det på is. Känner mig mer inspirerad att göra andra saker just nu. Dessutom ska man väl inte fastna mentalt i vintern nu när det snart är imbolc och allt! Jag hoppas jag kan komma på ett riktigt fint sätt att fira. De senaste högtiderna har känts lite wishy woshy så nu är det skärpning. :-)
Fly Like An Eagle
As the lonely eagle flies into the winds
On majestic... soaring...gliding wings
A single scream comes from the sky
Come fly with me... come here and fly is the eagles cry
My heart yearns to be a part
As I feel the beating of its heart
Oh for my soul to be one with this bird flying so carefree
Flying so perfectly in the sky for all to see.
His wings in the wind as it caress's his soul
And soars across the streams without a goal
My being trembles with delight of such a sight
A treasure I received from God tonight
A gift like no other watching him soaring so high
Inviting me to join him and fly fly fly.
by Dona Nanci Elizabeth Marrie Gaddi Dama de Santiago