Jag hade en underbar lughnasadh. Så fort jag vaknade på morgonen visste jag vad jag skulle göra. Innan dess hade jag såklart tänkt, men det var lite osäkert. Jag hade funderat på att göra mig av med en egenskap som verkligen inte har gjort mig något gott och nu visste jag som sagt hur jag skulle bära mig åt.

Jag kravlade mig upp ur sängen och duschade, klädde på mig, samlade ihop lite grejer och gick iväg till min nya kraftplats som ligger mellan ett fält och kyrkogården. Anledningen till att jag har valt den platsen är att det är ett av de få ställen här där man kan få vara ifred utan att behöva ta sig utanför stan. Jag såg upp mot himlen och trodde att det skulle börja regna om en stund, men när jag kom fram så sken solen och det blev riktigt varmt och mysigt. Solljuset föll över den nyskördade åkern och gav den just den gyllengula färg man vill ha en högtid som lughnasadh. :-) Jag tog fram min kittel och den hårlänk jag klippt av på morgonen. Den skulle bli mitt offer och en symbol för det jag ville göra mig av med. Jag läste högt den önskan som jag skrivit ner innan jag brände håret i kitteln och sedan spred ut det över fältet. Det kändes både befriande och lite surrealistiskt. :-P

Sedan samlade jag ihop lite råg som fanns kvar. Mitt på åkern så for en hare upp och rusade som ett skott för att undkomma mig. Jag kände mig full av vördnad över att se den där.  Väl hemma gjorde jag en "corndolly", alltså en docka för att symbolisera Gudinnan av skörden och henne ställde jag på altaret. Senare på eftermiddagen höll jag en liten ritual. Tarotkortet som jag drog fram till nästa högtid blev 7 i bägare, som har med val att göra, förmodligen känslomässiga.

Kursbrev nr 5 kom för bara några dagar sedan men jag har inte känt mig så inspirerad (lustigt nog så handlar den här delen mycket om inspiration), det känns för närvarande ganska "torrt" inom mig.

En lustig sak är att många människor omkring mig verkar ha blivit väldigt intresserade av wicca. Först var det en bandmedlem, sedan hans flickvän och nu min svägerska. Jag har inte uppmuntrat någon av dem eller pratat speciellt mycket om det så de verkar ha kommit underfund med det på egen hand. Men av erfarenhet vet jag nu att de flesta som är intresserade till en början upptäcker att det inte är något för dem så jag får väl vänta och se hur seriöst deras intresse är. Många är också ganska lata och vill ha det serverat på ett silverfat, men så är ju inte wicca. Grunden handlar också om egna upplevelser. Men det är ändå spännande att se folk ta sina första stapplande steg. ;-)