Separation och splittring
Mest kom vi in på att prata om att acceptera döden, vilket hon alltid haft extremt svårt med (liksom jag, innan jag hade haft andliga upplevelser som upphävde det), och om gott och ont och splittring och hennes halsproblem och hur det kan hänga ihop med halschakrat. Jag ska inte gå in på det sista, eftersom det är privat för henne, men det här med döden, splittring och gott och ont är mycket intressant.
Vår kultur föder splittring och uppdelning mellan saker och ting. Det är "dem" och "vi" när vi talar om andra. Vår sagotradition handlar oftast om kampen mellan gott och ont (vilket reproduceras i det oändliga i böcker och filmer idag, tex Sagan om ringen, Narnia, Harry Potter mm), man talar om livet och döden och himmel och helvete. Alla som separata delar som i bästa fall hänger samman med en ytterst tunn tråd.
Splittring föder rädsla och oro, en oro som kan leda till mycket otrevligheter. Om det inte fanns någon oro för livet efter, om inte splittringen mellan alla religioner fanns eller tänket om "vi" och "dem", ingen strävan efter att ständigt vara bättre än någon annan, ingen strävan efter att kunna visa sig ha "rätt" och motbevisa andra teorier... Då kanske folk skulle kunna slappna av? Utan splittring - helhet/harmoni.
Men i stället pumpar vi våra unga fulla med bilder av vad som är rätt och fel, och inte kan man acceptera olikheter utan man måste omvända tills alla tänker likadant. Det "onda" och det som är "fel" måste bekämpas till varje pris och man kan inte vila lugnt i sin säng förrän "ordningen" är återställd... Jag tror i stället att vi måste få lära oss att vi inte sitter inne med hela sanningen, att vi inte kan döma andra så lättvindigt som vi gör. Jag tror att vi måste lära oss att acceptera, även om vi inte håller med. Det som vi uppfattar som "ont", vad är det? Är det något som är främmande för oss, är det något vi inte förstår eller tycker om, eller är det något som skadar andra? Kanske (med ett stort K) är det sällan som det verkligen skadar någon, men att problemet ligger i oss själva?
Massa människor går omkring och oroar sig för vad som händer när man dör. För vi "vet" ju alla att det är en splittring mellan livet och döden, eller hur? Eftersom vi inte ser det och ingen kan berätta om det så kan vi ju inte vara säkra på att det finns. Men allt förnyar sig självt, förutom det som till och med är evigt. Naturen "dör" också på vintern, men visst reser den sig igen i full blom? Månen "försvinner" från himlen en stund, men sedan växer den fram inför våra ögon. Om inte de berättar om livet efter döden, vad gör det då? Både livet och döden existerar, men de är tätt sammanknutna i en evig spiral och de utgör en helhet. Att skilja dem åt är att skapa en onödig splittring för de är båda lika naturliga och lätta att se, de är inget okänt som vi måste frukta!
"Two is the ray of polarity: the sacred twins, smoky mirror and the clear reflection, all things in relationship. Polarity is the loom on which reality is strung, the magnetic dance of universal forces. Within the mirror of polarity, you will find the many faces of illusion, as well as ultimate freedom from illusion.
Polarity reveals your conflicts, struggles, and the apparent separation created by your beliefs in duality."
Krax!
Karma, yule-dekorationer och drömmar
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om den gångna veckan. Har inte hunnit så mycket annat än att läsa och skriva rapport. Men nu har jag faktiskt tagit lördagen ledig. :-)
Först kan jag åter igen konstatera att karma existerar! Här om dagen så åkte jag som vanligt ut till universitetet och då hörde jag en kvinna som frågade busschauffören var hon borde gå av för att lättast komma dit hon skulle. Han svarade en hållplats som innebar att hon skulle få gå en bra bit, så efter att ha våndats ett tag på mitt säte gick jag och pratade med henne. Jag sa var hon borde gå av och gav henne en vägbeskrivning. Haha, dagens goda gärning. Jag gav också en kurskamrat tipset om var hon kunde låna en bok som var slut på alla andra ställen. På vägen hem på eftermiddagen ringde min man (haha, vad lustigt det känns att skriva "min man", men bra!) och bad mig köpa kattsand. Jag skulle dessutom förbi biblioteket och hade hela väskan full med böcker, så jag visste hur tungt och otympligt det skulle bli... Usch, vad jag våndades. Men precis när jag hade varit inne på ICA och gick ut träffade jag på min mamma! Hon gav mig skjuts hem och sagan fick ett lyckligt slut. Vad du ger ut kommer tillbaka. ;-)
Julpyntat har vi gjort här i lägenheten också, så det är juligt och väldigt mysigt. Tyvärr kissade någon av katterna på julduken på matbordet i dag. Misstänker att det var Samhain... den bushoppan. Hon som har skött sig så bra ett längre tag och nu detta! Katter, katter, katter...
Funderar dock på att fixa lite mer yule-igt pynt, typ något med solar, eldar, mistlar och vintergröna växter. Förra året bakade jag pepparkakor med form av olika solsymboler och de blev jättefina att hänga upp, så det kan jag rekommendera! Enkelt är det ju också.
Hade en underlig dröm för några nätter sedan då jag deklarerade att jag INTE var häxa. Det mest förvånande var att jag menade det också! Måste bero på att ÖPS:an har berättat att hon inte kallar sig häxa. Vad influerbar man är då... Nästan lite läskigt. Jo, jag hade en annan dröm den natten också, eller något natt precis runt den natten. Haha. Jag drömde att jag hade rest utomlands och träffat två wiccaner där. På natten gick vi till ett hus som höll på att byggas. Det som skulle bli taket låg än så länge på marken och hade som plattor av jord i sig som någon slags isolering eller dylikt. Jag satte mig på knä och lade mina händer på jorden medan jag välsignade det i Gudinnans namn och bad taket att vaka över familjen som skulle bo i huset. Jag kunde nästan känna jordlukten och känslan av att lägga händerna på det, så det var rätt härligt. Men symboliken i ett hus som håller på att byggas är ju helt klart lovande, kanske symboliserar det covenet?
Det var väl ungefär det jag hade tänkt skriva, fast jag har säkert glömt något nu.
Kra, kra korpen kraxar
Green Tara
I dag har jag renat lägenheten. Har ett litet altare i vardagsrummet tillägnat alla havs- och mångudinnor (tror jag säkert har nämnt det tidigare) och där har jag en skål som jag brukar fylla med vatten och salt och skvätta lite i rummen och rena med. I dag fick jag dock för mig att chanta lite också och kom att tänka på en jag hittade på nätet för länge sedan, en chant till Green Tara.
Jag sitter här och gör lite efterforskningar (från hemsidan: http://www.khandro.net/deities_Tara1.htm#divine%20bodhisattva) och det visar sig finnas många olika Tara (vit och gul har jag hittat iallafall). Ordet TÂR ska tydligen betyda att korsa eller gå över, hon tjänar som en väg över till Nirvana. Roten till tar- kan betyda träd, stjärna eller ögats pupill. I den indiska ortodoxa heliga traditionen, syftar tara till den andra av tio vägar för att nå befrielse.
Hennes ursprung är unikt. Hon har det mytologiska ursprunget som Gudinna, är en bodhisattva (en person som egentligen har nått upplysning men som väljer att återfödas på Jorden för att hjälpa andra att nå Nirvana) och anses vara en Buddha.
I vissa traditioner, bland annat den tibetanska, anses grön innehålla alla färger. Green Tara avbildas oftast som en 16-årig flicka med mörkt grön hud. Hennes vänstra hand visar tecknet för att bevilja skydd och håller i en blå näckros, medan den vänstra, som också håller en blomma, visar tecknet för välsignelse. Green Tara hjälper oss att överkomma rädsla och ängslan och hennes anhängare tror att hon kan uppfylla önskningar, förskjuta alla typer av lidande och bringa lycka.
Bönen eller mantrat jag talade om i början lyder så här:
OM TARA TUTTARE, TURE SOHA (uttalas: ome tar-ah two-tar-ah, two-ray so-ha)
På hemsidan http://www.medicinebuddha.org/tara.htm kan man läsa om ordens betydelse, men jag ska försöka sammanfatta.
OM innehåller tre ljud AH, O och MM och betecknar de omätbara kvalitéerna hos ett upplyst väsens heliga kropp, tal och ande. Enligt vissa läror visar mantrat en väg till ett allvetande tillstånd. OM är målet och resten av mantrat är vägen.
TARA är det befriande feminina. Hon befriar oss från de tre lägre rikenas lidande. Samsaras generella lidande (samsara betyder "vandring som pågår" och är den plats där vi lever för närvarande, men också en process där vi ständigt skapar den värld vi lever i. Så fort en värld rasar samman skapar vi en annan.), Nirvanas slaveri och det lyckliga tillståndet av frid. Idén är att man inte bara ska tänka på sin egen framåtskridning, utan också på andras. Det första TARA representerar alltså allt vi ska bli befriade från, den befriande vägen och målet till vilket Tara leder oss, ett allvetande tillstånd.
TUTTARE betyder att fördriva alla rädslor. Det man främst skingrar är rädslan för illusioner:
* lidandet av tillbehör, som är som en stor störtflod
* lidandet av hat, som är som en eld
* lidandet av okunskap, som är som en elefant
* lidandet av avundsjuka, som är som en orm
* lidandet av stolthet, som är som ett lejon
* lidandet av girighet, som är som en boja
* lidandet av felaktiga perspektiv, som är som en tjuv
* lidandet av tvivel, som är som alkohol (eller möjligtvis ond ande)
Tara befriar oss alltså från lidandets sanna orsaker - karma och det kvävda sinne från vilket karma uppstår.
TURE betyder hon som uppfyller all framgång, framgång både som målen hos de tre nivåerna men också till exempel framgång med företag eller med att praktisera vår dharma.
SOHA "Må Taras välsignelser, som finns i mantrat OM TARA TUTTARE slå rot i våra hjärtan". Genom att be till Tara och recitera hennes mantra mottar vi hennes välsignelser.
--------------------------------------------------------------------------------
Puh! Det var jobbigt att översätta. Speciellt eftersom jag inte är så insatt i ämnet heller, men det är utmanande att lära sig nya saker! Man märker ju tydligt att man inte kan sätta sig in i det här tankesättet eller systemet på en dag precis utan att det kräver mycket studier. Hej och hå... Skulle vara spännande att studera religion. Nästa gång kanske jag skriver något om Quan Yin, som jag länge har varit intresserad av!
Nu ska jag försöka skriva min rapport som jag har lyckats smita från några timmar... ;-)
Oavsett vilken kultur en kvinna präglats av förstår hon intuitivt orden vild och kvinna. När kvinnor hör dessa ord väcks ett uråldrigt minne till liv. Det är minnen av vår absoluta, oförnekliga och oupplösliga släktskap med det vilda kvinnliga, en relation som kan ha blivit uttunnad genom vanskötsel, begravd under en långtgående domesticering, bannlyst av den omgivande kulturen eller med tiden obegriplig. Vi har kanske glömt hennes namn, vi svarar kanske inte när hon ropar våra namn, men inom oss, i märg och ben, känner vi henne, längtar vi till henne; vi vet att hon tillhör oss och vi henne.
(Clarissa Pinkola Estés: Kvinnor som slår följe med vargarna. s. 18)
Vandra i skönhet!