Ikväll hade jag äntligen min sena litha-ritual. Men jag riktade mitt fokus mot sommarens kraft istället för litha specifikt. Jag hade väntat på att den rätta känslan skulle infinna sig. Vid sommarsolståndet hade jag tänkt fira under dagen men då var det regnigt och jag hade haft sådan lust att gå ut. Så min inspiration sjönk. Sedan skulle vi spela in vår musikvideo framåt kvällen. Då klarnade det upp och blev riktigt vackert på himlen, men då var jag som sagt upptagen. Det var ganska frustrerande och dagen efter åkte vi bort över helgen... Men ikväll blev det som sagt lite firande av!

Jag tog en kall dusch på kvällen och kände mig uppfriskad både till kropp och sinne. Jag satte på mig en klarblå klänning och gick ut i värmen för att hitta färska blommor till altaret. Då hade jag nog klart för mig att det skulle bli ritual av. Jag hittade sju sorters blommor och tog också en liten kvist med underbart doftande blommor från en buske. Sedan vandrade jag hem och satte blommorna i ett glas på altaret. Jag bytte ut gudinnestatyn mot min nya; en mörk kvinnofigur i gul klänning som håller ett fat med frukt över huvudet. Jag hade egentligen inte tänkt plocka fram den förrän vid lughnasad (första skördehögtiden), men jag tyckte den passade ganska bra nu också med tanke på allt vi redan nu kan få från jorden.

Jag renade statyn utomhus på balkongen i solskenet med salvia och sedan med vatten och salt. Jag fyllde bägaren med vatten och lade för en gångs skull kvasten och staven över altaret. Kvasten är mycket lång och ett tag låg den bara och balanserade på altaret. Men jag är envis, ibland så att jag råkar förstöra eller ha omkull saker för att jag aldrig ger mig vid sådana här tillfällen, så jag drog ut altaret från väggen tills kvasten balanserade jämt. Jag fick impulsen att skapa cirkeln på ett nytt sätt, genom att resa stenar i de fyra väderstrecken. Det verkade fungera bra och det är något jag funderar på att utveckla vidare. Har förmodligen redan gjorts, men, men. Tarotkortet jag drog fram till lughnasad blev elder of cups, alltså ännu mera vatten... :-D

Jag hade en väldigt trevlig stund vid altaret och atmosfären var lugn och kärleksfull. Jag skrev följande text som beskriver mycket vilka känslor som kom fram i mig då:

Ni är den ständiga sanningen
Den som aldrig kan beskrivas i ord
Den bara ÄR
Ni förändras aldrig
men samtidigt visar Ni mig ständigt nya ansikten
Ni är liv och död, givande och tagande
Era cykler återfinns i allt, också i mig
Med varje andetag jag tar förnimmer jag Er kraft och hela livet blir heligt och fantastiskt
Tänk, att jag får delta i all denna skönhet. Tänk, att jag är en del av Er livgivande dans!
Jag är en del av allt och allt är en del av mig, nu och för evigt
Aldrig skiljs vi åt och alltid får jag vandra i ljus och skugga

Tack för mitt liv, för Er gnista i mig!