Ikväll är det fullmåne... Det sägs att fullmånen förstärker alla känslor man för tillfället bär på, eller vad man går igenom. Hade en pissdålig start på dagen med att saker inte gick som jag hade planerat och då bröt jag ihop och hamnade i en väldigt negativ tankespiral. Jag märkte att det hände, men kunde inte stoppa det. All min osäkerhet riktad mot mig själv kom upp till ytan och jag mådde rätt kasst, ända tills pojkvännen fick iväg mig att äta middag och bowla. Bra drag älskling! Det var fruktansvärt jämt på bowlingen och vi vann två omgångar var! Han vann över mig totalt med ett poäng. ;-)

Samhain firade jag för några dagar sedan också. I snöovädret, den första snön för i år här, gick jag ut i skogen och tände marschaller och sjöng och gjorde mig av med lite. Eftersom jag ska börja arbeta i grupp så tänkte jag förbereda mig för det, så att jag kunde gå in i gruppen och göra mitt bästa i den. (Som vanligt väldigt höga krav på mig själv...) Så jag lade av mig lite av mina år som solitär och funderade över vilka egenskaper som skulle kunna hjälpa mig att anpassa mig till gruppen. Jag räknade tyst upp några egenskaper... och kom på att jag hade dem alla! Det hade jag inte förväntat mig. Det gjorde mig lite stolt och kanske var mitt huvud lite högre lyft när jag gick hem.

Hela tiden jag var ute var det lite småkusligt. Hela tiden skymtade saker i ögonvrån och det verkade vara livat på platsen. Min pojkvän ser saker nästan varenda gång vi är i den skogen.

Jag funderade för ett tag sedan över folk som medvetet lämnar sina kroppar... Jag kan förstå att folk känner för att överge sina kroppar och i sinnet färdas till trevligare ställen, jag har själv väldigt god lust ibland när jag mår dåligt eller känner mig överhopad av krav och måsten. Det vore ju så lätt att bara sova, dagdrömma eller sjunka djupt in i sig själv! Eller om man känner sig än mer drastisk, dö. Jag fick tidigt lära mig att tänka att livet på Jorden var som en skola, och det är våra kroppar som gör att vi stannar här och tar itu med våra läxor. Utan en kropp skulle vi bara kunna sticka iväg om det blir för jobbigt. Men det gör också att kroppen kan kännas som ett fängelse. Det är spännande att vi har förmågan att lämna kroppen även om det är ett fenomen som kan kännas lite fööör lockande ibland.

Baaaa, de negativa tankarna sitter visst kvar, men nu har jag skolarbete att fokusera på. Hasta la vista.