Nu har jag uppfört mig ganska underligt ett tag. Jag har inte pluggat på hela veckan (förutom kanske fyra sidor som jag läste i måndags) och i förrgår var första gången på jag minns inte hur länge som jag sket i att gå på en föreläsning! 0_o  Jag känner mig liksom lite stum och tom inombords, trött och orkeslös. Men wiccarelaterade saker har jag gjort hela veckan, så på det planet råder kreativitet, det håller mig igång över huvud taget. Jag har t ex satt in de lappar man brukar få med när man köper kristaller, i en bok, jag har ordnat upp min Pärm of Shadows (haha!) så den nu är välfylld och sorterad och jag har börjat skriva en åkallan till Samhain. Tänkte skriva den här, så kanske jag kan få lite synpunkter...? ;-)

För den som läser och inte riktigt vet vad jag dillar om, firas Samhain den 31 oktober som den sista skördehögtiden. I myten har Guden (som representeras av växtligheten) offrat sig för att livet ska kunna fortgå. Att Guden försvinner märker vi av solen som också "går i vila" för att återfödas med Guden vid vintersolståndet, då dagarna åter blir längre. Gudinnan byter skepnad till sin aspekt som den gamla och vid Samhain minns vi våra förfäder och släktingar som har gått vidare. Detta är inget kristet påfund, utan övertogs från kelternas högtid Samhain för mycket länge sedan. Samhain var också kelternas nyår och man trodde att gränsen mellan de levande och de dödas värld var speciellt tunn, vilket lämpade sig för divination (spåkonst). Men nu över till åkallan, jag hoppas förresten att den ska ackompanjeras av trummor:


Vi kallar dig, Stora Gudinna, som nu byter skepnad från Moder till Dödshäxa när hjulet vrider sig.
Du ger oss mörker, och därigenom kan vi konfrontera våra rädslor och finna vårt inre ljus.
Du ger oss vila, och därigenom kan vi bli stärkta och återfå våra perspektiv.
Du ger oss död, och därigenom kan vi tillägna oss visdom om livets cykler, och veta att all död leder till återfödelse.
Kom till oss denna Samhain. Kom som Hecate, som möter oss vid livets alla vägskäl. Kom, Hecate, med dina ylande hundar i släptåg och med din mörka mantel som breder ut sig över himlavalvet. I din hand bär du facklan med dagens sista ljus och dina spår lämnar frost på den lövbeklädda marken. Kom, Mörka Moder, och lägg jorden kall under dina tunga steg. Dra tillbaks livet till ditt sköte. Rena oss genom döden och blås din livgivande andedräkt in i oss igen. Lär oss om livets cykler genom din vidröring denna Samhain, för utan vinter finns det ingen vår, utan död inget liv.

Vi kallar på dig, Store Gud, innan din resa till Dödsriket.
Under året har vi sett dig födas, växa upp och förenas med Gudinnan innan din kraft försvagades. Vi har följt din dans i naturen; från frö till knopp, från knopp till blomma, från blomma till frukt.
Det är Dig vi har skördat på fälten, det är Dig vi har gripit från träden, det är Dig vi har plockat i skogarna. Det är Dig vi ställer fram på våra bord och det är Dig vi ständigt förenar oss med, för varje tugga vi tar.
Tack vare att du offrar dig kan livet fortgå, och vi tar emot ditt offer med stor tacksamhet och vet att du snart kommer att återfödas på nytt.
Cernunnos, var med oss denna Samhain. Kom oss till mötes din sista natt på den här sidan av slöjan. Kom åtföljd av skogens vilda djur; hjorten och älgen, vargen och räven, haren och järven.
Kom med höstlöv i ditt vita skägg, krönt med vintergröna runt dina horn. Kom med höstens doft och kalla vindar, kom med trummans takt och vinterns sånger. Låt våra ögon se förbi livets slöjor och skåda bortom. Låt oss se in i oändligheten och in i oss själva denna Samhain.
Må det så ske!


Åh vad jag längtar till Samhain nu! Jag har redan valt ut duk och ljus till mitt altare. Det verkar som att jag ska fira med covenet också, vilket blir underbart. Jag har saknat dem så myyyyycket och kan inte vänta tills jag får se dem igen!

Ikväll ska förresten jag, min man och vårt kompispar gå på musikal! Haha, ska bli spännande. Nu ska jag baka de supersmarriga tekakorna! :-D