Jag är lite glad förresten. Texten jag skrev om altare publicerade jag på forumet häxor i fokus. Sedan fick jag ett pm från sitevärden där hon skrev att hon hade tyckt den var väldigt bra och frågade om hon fick lägga ut den som artikel? Jag sa ja så nu ligger den där. :)

Annars har jag just nu plöjt igenom bok 8 i serien Jarastavens vandring, en serie som handlar om en grupp völvor som förbereder sig för att slåss mot en ond kraft. Det är det stora temat, men så får man följa deras vardag med sorger och glädjeämnen också förstås. Böckerna är skriven så att man bara måste vända sida på sida och det går fort eftersom de är så lättlästa. Jag brukar annars läsa väldigt långsamt men den här gången gick det nog på tre-fyra dagar. Det är skönt att läsa sådana böcker emellanåt. Det var länge sedan jag skrev något för Lettura, så jag ska ta mig i kragen. Jag ska också skriva en recension på Solens dotter som jag även läste ut fär en tid sedan.

Vad jag egentligen tänkte skriva om är folks fördomar om wicca. Det verkar finnas en hel del och här är några som jag har uppfattat.

• Folk känner sig avskräckta eftersom de tror att det finns många "regler".
• Folk tror att wicca är sektliknande och väldigt kontrollerande.
• Folk tror att magin inom wicca är i stort sett verkningslös.

Angående första punkten tänkte jag hänvisa till ett judiskt ordspråk: "Hur ska du kunna möblera ett rum om du inte har några väggar?" Jag upplever inte att det finns många "regler" inom wicca, men det finns helt klart en stomme och den skulle man kunna se som väggarna till det "tempel" man vill smycka och som är ens tro. Jag kan inte tänka mig att det finns en enda tro utan någon slags stomme och wicca är inget undantag. Många verkar tro att man måste ha alla möjliga slags redskap som athame, svärd, bolline, stav, pentagram etc. för att kalla sig wiccan. Utbildas man inom ett coven kommer man förmodligen i kontakt med dessa föremål naturligt i sin utbildning. Utövar man wicca på egen hand och utan kontakt med andra gör man i slutändan som man själv vill. Man skulle kunna se stommen i det här fallet som att man över huvud taget använder sig av magiska redskap i sitt utövande. Då faller det på en själv att välja vilka man vill använda, när man "möblerar" sitt tempel. En "fara" (jag använder visst många situationstecken i det här inlägget) i att göra precis vad man känner för är om man börjar bygga om väggarna. Då kanske det helt plötsligt inte är wicca man sysslar med längre. Nu är det i sig inget förskräckligt om man skulle känna sig dragen åt ett annat håll, men många som gör så här hävdar nog att det är wicca de utövar. Det kan vara väldigt förvirrande.

Den första wicca-läraren (finner inget bra ord för detta) jag hade faller nog inom den kategorin. Jag ska inte gå in på detaljer, men mycket av det den personen framhärdade kände jag inte alls igen när jag senare började studera på egen hand. Sådant som andra tryckte på och ansåg vara viktigt för wicca hade min lärare knappt nämnt alls. Jag känner nog inte så här i efterhand att det jag fick lära mig låg extremt nära wicca. Wicca i sig har jag tillägnat mig på egen hand, även om min lärare gav mig ett väldigt bra utgångsläge. Å andra sidan är inte jag rätt person att döma över min lärares sätt att utöva sin tro, det var uppenbarligen rätt för honom/henne.

Nu blev det lite off topic här känner jag så vi går vidare till andra punkten. :) De som tror att wicca är sektliknande är oftast personer som inte har läst på speciellt mycket. De kanske just har snubblat över wicca och råkat läsa något om hemlighetsfulla coven, de vet inte mycket om wiccas struktur och att de flesta utövar wicca som solitärer. Jag tänker inte skriva mer om den saken, utan säger bara "läs mer!"

För några dagar sedan beskrev en man på ett forum utövandet av magi inom wicca som "låg magi". Är inte riktigt säker, men jag tror han menade att man bara flyttar energier eller något sådant och att resultatet i slutändan blir en nollfunktion. Well, jag bryr mig inte direkt och jag lägger ingen värdering i ordet "låg". När det kommer till magi är jag nästan pinsamt oteoretisk (är det ens ett ord?) faktiskt. Jag går mer på känsla och intuition än något annat och jag utövar inte magi speciellt ofta. Vad jag dock kan säga är att de gånger då jag har varit med om att magi har utövats i grupp har den varit effektiv.