Korpens kall
Under mitt ansikte döljer sig ett väsen med svarta ögonDen kraftiga näbben öppnas i ett skri som ekar genom min kropp
och jag kan inte motstå korpens kall
Mina armar sträcks mot himlen och min fjäderdräkt glänser i natten
Bröstet häver sig i takt med vinden
Jag -- en korp i människohamn
Svävandes över trädtopparna famnar jag min längtan
Masken är för länge sedan kastad, den jag tvingats bära
för jag kunde inte motstå min andes kall
Nu färdas jag på en väg av ljus, mot mitt inres stängda port
Snart ska klorna gripa ödets klippa
Jag -- en korp i människohamn
(Ceriadwen, 2008-06-18)
Kommentarer
Postat av: Angelika Vaala
Har du skrivit den? jättevackert och befriande :)
Postat av: Snöfrid
Håller med Angelika :)
Kunde inte låta bli att drömma mig bort en stund efter att ha läst den, svävande fram ovan molnen... myser
Postat av: CrimsonAnna
Så vackert:)
Postat av: Ceriadwen
Tack ska ni ha! Kul att ni gillade den. :)
Trackback