I dag har vi kommit ännu en bit på våra masker, men det är i sanning en omständig väg. Först var det alltså en gipsavgjutning och i den penslade man flera lager betong. När den stelnat lossade man den från gipset och ovanpå betongansiktet byggde man med lera upp precis så som masken ska bli. Sedan lägger man gipsbindor över den och lossar, och det är alltså masken man dekorerar och använder. Puh! Maskerna vi gör ska som sagt användas i ett mytologiskt drama och gruppen jag är med i ska berätta myten om när solgudinnan Amaterasu stängde in sig i en himmelsk grotta efter ett långvarigt gräl med sin bror, stormguden, och hur hon blev utlurad igen. Min roll är den som Amaterasu. Många i de andra grupperna gör karikatyriska masker, men det kände jag inte alls för. Det enda jag har överdrivit något är näsan, men det finns säkert folk som ser ut så. :)

I dag har vi fått lära oss att behandla masken med respekt. Och som en kursare sa, är det nästan som att hantera en människa. Läraren kom fram och gav mig ett stort papper att lägga masken på, i stället för på bordet, medan jag arbetade. "Titta, nu har den sin plats", sa han. När jag hade fått ut betongansiktet föreslog han att jag skulle måla av det, för att ladda mitt arbete ännu mer. Så det var klart att jag gjorde, ambitiös som jag är. :P Det var spännande. Eftersom ansiktet såg lite sovande och drömmande ut ville jag använda färgerna blå och lila som bas. Genom färgerna och det intensiva iakttagandet av ansiktet kändes det lite som att väcka det till liv. När jag förresten försiktigt lossade betongansiktet från gipset kändes det som att förlösa ett barn. Man kände sådan förväntan inför vad man skulle möta. Men uttrycket skilde sig väldigt mycket från gipsmasken. Betongansiktet ser allvarligare ut och speglar bättre de känslor jag hade när jag låg där med gipset i ansiktet. Det sanna uttrycket finns verkligen på maskens insida, den del som sedan gjuts av, som varit ansiktet närmast. På bilden nedan kan ni se gipsmasken och betongansiktet jämte varandra. (Klicka för större bild.)



Och så en liten bild av Amaterasu. Detta är bara lermodellen, byggd ovanpå betongen.



Just det här med att förhålla sig till masken tycker jag har varit svårt i dag. För vad är masken egentligen? Är det ihopfogad lera, betong eller gips? Eller är det ett magiskt redskap? Mitt perspektiv skiftar, och förrän jag själv har satt på mig masken kan jag nog inte veta säkert, bara gissa. Jag längtar efter att uppleva maskens magi, men var sak har sin tid. :)