I dag har jag varit ute på en riktig tripp. Jag var tvungen att själv ta två katter till veterinären i närmsta stad, med buss. Att ta alla tre själv fanns inte på kartan, så jag tog tjejerna först. Jag tror att de har gått upp en del sedan kastreringen för de var stentunga. Jag trodde först inte mina armar när jag lyfte upp buren! Jag klarade inte av att bära den i handtaget utan var tvungen att ta den i famnen. Vilken vekling jag kände mig som.

Först var jag tvungen att bära buren till närmsta busshållplats, ca 10 min bort. Till stationen tar det ca 25 min att gå så det var rätt otänkbart. Bussen alltså. Katterna gillade det verkligen inte och pep en del. De lugnade ner sig när vi var framme och de fick stå still en kvart. Jag kände redan då att det gärna fick vara färdigt. Men, men, dags för nästa buss alltså. På den fanns det redan en hund så vi fick gå på genom bakdörrarna, men det var inga problem. Minsta katten försökte klösa sig ut några gånger.

Väl framme flippade andra katten ur, hon verkade ha nått sin gräns. När jag inte hittade rätt gata hade även jag nått min gräns. Jag hade ont i armar och händer och var vilse. Jag ställde ner buren med en vilt jamande, ormande katt och ringde veterinären. Jag hade tidigare lagt in numret ifall detta skulle hända. Satan också, jag blev satt i telefonkö! Det var bara 10 min kvar tills jag skulle vara på plats och jag var stressad. Kom äntligen fram på linjen och försökte förklara var jag var. Samtidigt som hon frågade en kollega frågade jag en förbipasserande och fick en vägbeskrivning.

Jag följde vägen, men såg inte fabriken jag skulle svänga av vid. Ännu fler interna svordomar och tårarna var banne mig inte långt borta. Jag kånkade runt på två vilda, feta katter med svidande fingrar, kanske åt helt fel håll! Men sedan, som en uppenbarelse, såg jag veterinärstationen! Jag fick ta in katterna i ett lugnt, vitt rum och sitta och vänta en stund. Katterna gick ut i rummet, nyfikna och glada att få sträcka på sig. Sosso var dock lite darrig. Det kom en veterinär som betedde sig lite småmärkligt. Hon hälsade på katterna, men inte på mig! :)

Anledningen att vi över huvud taget var där var förresten för att de skulle få den andra grundvaccineringen. Varsin liten spruta som tillsammans kostade 680 kr... Go figure. Jag vågar inte räkna på hur mycket pengar vi har lagt på katterna den senaste tiden.

Hemresan gick lite smidigare, men jag ser verkligen inte fram emot att göra samma resa med den sista katten imorgon. Jag antar att jag själv har gett mig in i det här och får leken tåla.