Min kvarn i huvudet maler på. Mina senaste tankar är dessa, om jag ska försöka sätta dem på pränt:

Jag har ett tag vänt mig bort från tanken att gudarna bara skulle vara energi, energi som kan användas, manipuleras. Det har låtit så opersonligt och vanvördigt. Men nu inser jag väl att det inte behöver vara så. Tankar är energi, känslor är energi, och om de psykologiska processer man ofta sätter i samband med magiskt arbete är energi, är det ju också gudomligt. Då blir processerna och händelserna en manifestation av det gudomliga, om man går med på att det gudomliga är energi. It starts to make some sense.

Men, gudarna är alltid mer än vi kan erfara, så nog finns det också något bortom det vi kallar "energi". Det skulle jag tro att de allra flesta håller med om.

I dag läste jag en teori om att specifika gudomar väljer att uppenbara sig för människor som har haft den typ av upplevelse som kan relateras till dennes energi. Det låter också förståndigt, och åter igen en fråga om energi. En teori från en annan källa säger att den gudom man dras till ofta innehåller en kvalité, egenskap eller energi som man behöver integrera i sig själv och sitt liv.

En annan fråga jag kom att tänka på, som nog hör ihop med dessa funderingar, är att dra in en gudom i sig. Jag antar att det inte egentligen handlar om att dra in/ner en gudom, eftersom vi aldrig är skilda från det gudomliga. Snarare handlar det om att skifta medvetande och göra sig själv uppmärksam på det gudomliga som alltid finns inom oss, den energi vi alltid kan plocka fram från inom oss själva och som djupt ner rymmer alla former hos det gudomliga. Eller kanske handlar det om att väcka det gudomliga inom sig för att skapa en slags bro till det gudomliga i det yttre, och att det är det som skapar känslan av helhet och integrering?

Nej, nu orkar inte min hjärna med fler funderingar, men det kändes bra att verkligen få ner det så jag kan återkomma till det senare. Jag ska återgå till kaffet och min bok.