I går var första "arbetsdagen". Jag och min man var på kick off på skolan vi båda ska jobba på (men olika stadier). Han har en fast heltidstjänst medan jag ska gå lite på timme. Jag känner mig mycket, mycket nöjd med att få smyga runt i kulisserna i stället för att ta plats i rampljuset, i alla fall nu. Jag behöver vänja mig sakta, det är så svårt för mig att ta in mycket på en gång. Jag är en orolig själ, nervös och skrämd när det kommer till sådant här. Jag kan helt enkelt inte lita på min förmåga och tro att allt ska gå bra. Hur som helst var stämningen god och människorna verkade trevliga, jag tror att jag kan trivas! Nästa vecka ska jag gå en liten utbildning på måndagen och uppstart på onsdagsförmiddagen. Sedan kommer arbetet igång så småningom.

Annars händer inte så mycket, vi bor in oss och utforskar de nya trakterna. I dag var katterna ute några timmar i regnet och de såg inte kloka ut när de kom in igen. Vår långhåriga drog in halva buskaget i pälsen och gubben hade förlorat sitt splitter nya halsband... Men nu är de torra och glada igen, från att ha varit tämligen ynkliga.

I onsdags hade jag Anna på besök och det var hur trevligt som helst! Jag fick till och med en flaska Grådask, vilket var mycket uppskattat! Alltid är det lite nervöst att träffa folk för första gången, men efter att ha läst varandras bloggar ett tag, var vi eniga om att man inte känner sig som totala främlingar trots allt.

Jag börjar sakna mina gamla vänner lite nu, när vi är inne på ämnet; Jessie, Angelika, Marica... Det känns lite tomt, absolut när jag inte är något stort fan av att prata i telefon. Saknar också min tredje familj naturligtvis. Covenet alltså (förstå hur lycklig man kan skatta sig när man har tre familjer...!). Men jag saknar inte min gamla hemstad, den var skön att lämna! Nej nu börjar jag bli trött och sitter och svamlar. Jag hoppas ni mår bra där ute.

Kärlek!