Jag är tacksam. Jag känner tacksamhet. Natten bär stjärnor och i havets hjärta bor kärleken, öm och stark. Vindens sus i träden lovar värme, marken under fötterna skälver. Vårens foster gror därunder, rör sig långsamt. Jag färdas framåt, jag åldras samman med jorden. Hennes rynkor är mina rynkor, mitt liv är hennes liv. Det finns en knut i halsen, av allt jag inte kan förklara, av allt som blir osagt. Världen är för stor, min förundran är för stor. Mysterierna gör mig stum.