Vi ses på andra sidan

Hej vänner! Inte för att ni kommer märka någon jättestor skillnad, men nu kommer jag att vara utan internet i några dagar, eftersom vi flyttar imorgon. Har massa fjärilar i magen! Jag är så trött på att bo bland flyttlådor så det ska bli så skönt när det äntligen är över.

Hoppas ni mår gott. Ja just det, Angelika, du får sköta om min film tills jag (eller ni) kommer och hälsar på. :)

Må gott där ute så ses vi på andra sidan!

Time and Experience

Jag känner mig lite lat och postar därför ett inlägg på engelska som jag skrev i ett forum. Var vänliga och ignorera eventuella stavfel. ;)


When I was traveling by train earlier today, a couple of friends started a debate on time. One of them said something like "Time doesn´t exist, we can only measure the changes occurred." That got me thinking. In Wicca it´s often quite a big of a deal how long you have been practising the religion. This is not so strange, because we often think that time equals experience, but I don´t think it´s always the case. What matters is what you do with the time you have been given, with what you fill your hours.

A year and a day, that is the traditional lenght of training in a coven before initiation. It may be different things expected for you to learn, but one thing is for sure and that is we all learn at our own pace. So, does that one year and a day always signify that a person is ready to be initiated? No! Should we rather look for the desired changes and knowledge to occur in a person? Yes!

People are different. Some wiccans wandering the path are highly ambitious, driven and hard working. Others prioritizes other things, never ready to invest the time needed to move forward. And there are all in between. Of course they do not attain the same level at the same time.

One woman who´s site I have come across have been a practising wiccan for about two years, but I deeply admire her commitment, her insightfulness and her writings. She has dedicated herself fully and is in my eyes more respectable than someone who has been practising on and off for a longer time but never really plunged him/herself into Wicca whole heartedly.

Time signifies very little, let´s all agree. What matters are the changes that occur.
  

Stort ansvar

Jag fick ett privat meddelande på en community, en konstcommunity till råga på allt. Ett långt brev där en brittisk tjej bad om råd hur hon skulle gå vidare med wicca. Det var lite märkligt eftersom vi har inte pratat mycket om wicca, bara i samband med en del av mina bilder och några inlägg hon har gjort i sin bloggfunktion. Men hon hade förtroende för mig, hon trodde att jag kunde hjälpa henne, hon skrev att hon kände det intuitivt. Men med ett sådant förtroende kommer stort ansvar. Jag skrev att jag skulle reflektera över vad hon skrivit och sedan återkomma. Just nu är det för sent för att tänka sammanhängande tankar.

Katt i tratt






Allt gick bra!

Jag kan lättad meddela att allt gick bra med kattjejerna. Just nu står båda och dricker från fontänen... :)

De var duktiga hos veterinären (som var glad, trevlig och hade bra handlag med katterna) även om Sosso var väldigt rädd och orolig. Hon fick lugnande innan narkosen. Båda blev vaccinerade och fick sina öron rengjorda. Tyvärr visste vi inte att de även som innekatter skulle avmaskas och liknande så det kändes lite pinsamt, men man lär så länge man lever! Nu är mitt mål att de snart ska må bättre än innan! 2350 gick förresten kalaset på, men det är värt vartenda öre.

Innan vi åkte fick de en spruta för att vakna upp och när vi kom hem var båda vakna. Den ena katten fick lägga beslag på badrummet och den andra på köket, men ingen av dem ville stanna och efter en stund släppte jag ut dem. Sosso vinglade direkt in bakom soffan, där hon sedan stannade med huvudet utkikandes. Sedan satt hon där och halvsov. Detsamma med Isis, som satt och halvsov på golvet en bit bort. Jag hade lagt ut handdukar på golvet i köket och badrummet, men där var det bara vår kastrerade hankatt som låg. Han kunde inte alls förstå vad det var för fel på de andra, när han boxade lätt på Isis vinglade hon ju omkull! Nej, han fick gosa med matte i stället.

Efter några timmar började de kvickna till mer och mer och jag blev så glad när Sosso började kurra när jag klappade henne. Hon tyckte fortfarande om mig! :) Jag måste säga att Isis är lite som en ny katt, så här gosig och tillgiven som hon är mot mig nu har hon aldrig varit. Den delen har hon reserverat åt husse. ;) Och så "pratar" hon mycket mer. Båda katterna vill helst gosa hela tiden och följer efter mig i lägenheten med puffar och kurr.

Så fort de började intressera sig för stygnen och slicka på dem, åkte trattarna på. I början var det läskigt men nu fungerar det bra för båda. Det är bra att de kan äta och dricka med dem på. Jag tog av dem en stund nu i morse (åh vilken fröjd!) men det är lite jobbigt att övervaka dem i varje stund. Jag blev så lycklig när de ringde från Arbetsförnedringen och sa att jag inte behövde komma på mötet i dag, utan att jag skulle söka upp dem när jag flyttat. Härligt att få vara hemma och gosa med katterna och ge dem all min uppmärksamhet nu när de behöver mig.

Orolig

I morgon ska våra två honkatter steriliseras. Jag är sjukt nervös och orolig, medan min man inte tycker att "det är nåt".

Sänd gärna våra katter en liten tanke!


Utomhusshrine

Eftersom jag kommer att få en egen trädgård för första gången i mitt liv, är jag enormt sugen på att ha ett altare eller shrine där. Inget alltför uppenbart eller storslaget, men någonstans dit jag kan gå och tänka, slappna av eller meditera. Gjorde en liten googlesökning och hittade dessa bilder:

 
 

Gudsuppfattning, igen

I huvudet kämpar jag fortfarande med att försöka definiera det odefinierbara. Jag vet inte riktigt varför jag fortsätter, men jag kan inte sluta. Det maler och maler och handlar förstås fortfarande om Guden och Gudinnan och hur jag uppfattar dem. Det går lite upp och ner kan jag säga, för inget är fixerat än, vilket är både frustrerande och spännande.

Tidigare har jag alltid hållit fast vid att alla gudinnor är aspekter av en Gudinna och vise versa med alla gudar. Men jag börjar mer och mer känna att de inte alls bara är aspekter, utan separata entiteter.

Men sedan tar det lite stopp. Jag tror att Guden och Gudinnan alltid är mer än vår föreställning av dem, de är mer än vi någonsin kan uppfatta. Men på grund av det har jag ibland svårt att se dem som en mäktig kraft utanför mig själv. Det här säger jag ärligt, fast det bär emot. Det är lättare att se dem som psykiska processer, eller delar av mig själv. Men samtidigt har jag ju haft upplevelser som säger emot det, det är snarare någon del av mitt medvetande som stretar emot.

Det är många pusselbitar som måste hitta ställena där de hakar i varandra. Jag fortsätter att lägga pusslet och till slut kanske jag får se en vacker bild framträda. Men det kommer fortfarande att finnas en verklighet bortom dess fyrkantiga form.


Microjobb

Jag har fått ett jobb. Ett litet, litet microjobb. En dag i veckan, i ca fyra timmar, ska jag vara någon form av hjälplärare för svaga eller skoltrötta ungdomar på gymnasiet. Min förhoppning är förstås att detta ska leda till mer jobb på skolan i fråga. Det är åtminstone en början och just nu är jag glad för det lilla. Det är dock inte säkert när jag får börja, det kan dröja ända till september.

Nej, nu avlider jag snart i värmen!

Nattens dröm

I natt drömde jag om gudinnan Isis. Jag tror att jag var hennes prästinna, men samtidigt kände jag mig som Isis själv. Jag gick in i ett mörkt rum där en mörkhårig man väntade. Jag hade en otroligt vacker lång, vit slöja på mig, med broderier i guld. Sedan minns jag inte annat än att jag tänkte "Jag måste komma ihåg det här tills jag vaknar!"


Dagens miss och dagens bok

Jag var nere på stan och sprang på en bandmedlem, hennes syster och kompis (som jag är vagt bekant med och inte gillar något vidare). Jag kramade om bandkompisen men visste sedan inte hur jag skulle hälsa på kompisen, så lite trevande sträckte jag fram handen som hon lika trevande skakade. Jag kunde inte låta bli att återigen registrera den ovanligt maskulina behåringen som pryder hennes överarmar. Hastigt och lustigt lämnade bandkompisen oss för att följa sin syster till bussen och sålunda var vi helt ensamma. "Vad tomt det blev nu när hon gick...", sa den hårige och tycktes skruva på sig. "Ja, jag måste gå till banken nu för att byta internetdosa." sa jag, vilket inte var en lögn, men lika mycket en flyktväg. Lättade tog vi farväl.

Tidigare i dag besökte jag biblioteket för att återlämna två låneböcker. På ett litet bord hade de utförsäljning och jag hade sådan tur att jag hittade en stor bok om symboler, för fem kronor! Senast i går hade jag läst ett kapitel om symboler i "The Heart of Wicca" och tänkte att jag ville veta mer om ämnet. Och så bara ramlar man över en sådan bok! Det är synkronisitet om något. Boken heter "Människan och hennes symboler" och är skriven av Carl Gustav Jung och hans "lärjungar".