Jag var nere på stan och sprang på en bandmedlem, hennes syster och kompis (som jag är vagt bekant med och inte gillar något vidare). Jag kramade om bandkompisen men visste sedan inte hur jag skulle hälsa på kompisen, så lite trevande sträckte jag fram handen som hon lika trevande skakade. Jag kunde inte låta bli att återigen registrera den ovanligt maskulina behåringen som pryder hennes överarmar. Hastigt och lustigt lämnade bandkompisen oss för att följa sin syster till bussen och sålunda var vi helt ensamma. "Vad tomt det blev nu när hon gick...", sa den hårige och tycktes skruva på sig. "Ja, jag måste gå till banken nu för att byta internetdosa." sa jag, vilket inte var en lögn, men lika mycket en flyktväg. Lättade tog vi farväl.

Tidigare i dag besökte jag biblioteket för att återlämna två låneböcker. På ett litet bord hade de utförsäljning och jag hade sådan tur att jag hittade en stor bok om symboler, för fem kronor! Senast i går hade jag läst ett kapitel om symboler i "The Heart of Wicca" och tänkte att jag ville veta mer om ämnet. Och så bara ramlar man över en sådan bok! Det är synkronisitet om något. Boken heter "Människan och hennes symboler" och är skriven av Carl Gustav Jung och hans "lärjungar".