Skriver nu från vackra Sörmland. Min pollenallergi har blossat ut och jag snörvlar som om det vore januari. Varken tabletter eller allerginässpray fungerar!

Läser med spänning i Ellen Cannon Reeds "The Heart of Wicca". Jag är näääästan halvvägs och tycker den är jättebra. Den är så personligt skriven och det tycker jag om, hon vågar ta ställning för saker hon känner starkt för och har goda argument för. Det märks att när hon skriver, öser hon ur sin egen erfarenhets källa. Fler sådana böcker skulle jag vilja läsa! Om ni har förslag får ni gärna dela med er.

Ibland när jag läser, upplever jag aha-känslor, känslor som tyvärr är snabbt övergående och inte kan fångas i ord. Plötsligt sätts några pusselbitar ihop och man upptäcker ett nytt samband. Det är så frustrerande att tanken inte stannar länge nog för att lämna ett varaktigt medvetet avtryck!

På ett forum jag skriver på kom det upp den vanliga kontroversiella (men intressanta) diskussionen om solitär vs coven och rätten att kalla sig wiccan. Jag funderar på vilka kriterier jag själv skulle sätta upp på att kalla sig wiccan, om det av någon outgrundlig anledning nu var så att jag fick bestämma. ;) Jag skulle inte kräva coveninitiering, men däremot andra saker. Kanske är det dessa saker jag upplever hör till om man är solitär prästinna/präst inom wicca.

DEN SOM KALLAR SIG WICCAN:

- strävar i sitt utövande efter ständig förbättring och inser att man aldrig blir fullärd.
- sätter egna standards för sig själv och strävar medvetet mot självutveckling.
- försöker medvetet att införliva sin tro i vardagslivet.
- har en personlig relation till Guden och Gudinnan som går utöver boklig fakta.
- utför inga tomma religiösa handlingar bara för att det står i en bok, alltså handlingar man inte förstår eller som saknar anknytning till ens personliga utövande.
- har vigt sitt liv åt Guden och Gudinnan och försöker att ta reda på vad det betyder både på en andlig och vardaglig nivå, samt gör sitt bästa för att leva upp till detta.
- använder sig övervägande av den wiccanska liturgi som har utkristalliserats.
- firar de åtta högtiderna, eller de högtider som känns meningsfulla för ens eget praktiserande.
- känner till de stora dragen i wiccas historia och några nyckelpersoner.
- intresserar sig för wiccas utveckling, tar del av böcker och annan media, samt är bekant med några inflytelserika författare eller medlemmar av wiccas "community".
- den som kallar sig wiccan offentligt funderar noga över hur ens handlingar påverkar en privat och wiccas anseende i stort.


Det finns förmodligen många områden jag har glömt, det här var bara några saker jag kom att tänka på, saker jag själv tycker är viktiga. Somliga kanske tycker att det är mycket begärt, men varför skulle det vara det? Det här är inget fritidsaktivitet som att spela fotboll eller samla på stenar, det här är en andlig väg, en religion.

Jag skulle gärna höra era tankar kring detta. Jag skriver igen att det här bara är mina förslag på kriterier.