För några inlägg sedan skrev jag om att inte veta, att inte ha en klar uppfattning om det gudomliga. Jag börjar nu fundera på om det inte är tätt sammankopplat med att inte ha en klar uppfattning om sig själv, om det sker synkroniserat. Jag vet att jag kan vila någorlunda i min självuppfattning när mitt liv är stabilt, men nu händer det mycket i och med att mina femåriga studier tar slut, jag försöker hitta ett jobb och vi ska flytta långt bort. Då känner jag mig osäker och börjar ifrågasätta mig själv. Det kan i och för sig vara nyttigt, det är inte det. Men jag undrar lite hur mycket vår uppfattning av det gudomliga hänger ihop med vår uppfattning av oss själva? Har vår självbild något att göra med vilka gudomliga aspekter vi knyter an till? Har vår självbild något att göra med hur öppna vi är för det gudomliga (om vi t ex känner oss "värdiga" eller inte)? Är det bara en tillfällighet att min kontakt med det gudomliga är lite "shaky" och dimmig just nu för att det sker många förändringar i mitt liv? Förlorar jag ögonen på det gudomliga när jag förlorar mig själv ur sikte?

För jag försöker verkligen. Jag försöker att lyssna, jag försöker att fråga men får mest ett avlägset skratt eller en viskning tillbaka. Försöker jag för mycket? Det är min erfarenhet att kontakten är som sämst när man behöver den som mest. Är det för att man ska hitta styrkan inom sig? Kommer att tänka på den där texten, varav slutet går något i stil med "När du inte längre såg mina fotspår bredvid dina i sanden, när det bara fanns ett par spår, det var då jag bar dig". Men sannerligen känner man sig inte buren vid sådana tillfällen, man känner bara att man stretar och stretar men bara rör sig några milimeter framåt. Jag har det inte så nu, jag bara tänker tillbaka på tidigare upplevelser.

Jag läste i Vivianne Crowleys "Wicca" ett litet parti som jag kände igen mig i, Spring Goddess Charge:

"Hear then the words of Diana the Moon,
the Bright Virgin.
Changing but unchanging,
my mystery is unanswerable,
but solve ye that mystery.
My nature is unknowable,
but strive to understand me.
Darkness and light are met within me.
I flee from thee, but lure thee on;
I seek for thee, but hide my face;
I speak to thee, but my words are silent."

Absolut de där sista raderna. Åh, jösses. Stanna upp så jag får se dig!