Eftersom den nya new age-butiken hade stängt igår fick jag avlägga min visit i dag istället. Men jag tog en bild på delar av skyltfönstret igår eftersom jag tyckte att det var fint. Jag får ibland lite dåligt samvete för att jag gärna driver med new age, speciellt människorna som bekänner sig till rörelsen. Ni flummiga medelålders kvinnor med fluffigt hår och pastelliga kläder, jag älskar er på sätt och vis men ni är ofta så sjukt stereotypa! ;)

Nåväl. Jag närmar mig alltså den lilla butiken som lyser välkomnande i eftermiddagsdunklet. När den lilla klockan plingar och jag stiger in, möts min näsa av underbar rökelselukt. Jag ser ingen människa tills min blick faller på ett litet huvud flera decimeter nedanför mig själv. Från hemsidan känner jag igen hennes ena dotter från en bild, ganska märkligt. Ivrigt rusar hon till ett bakre rum och hojtar "Mamma, mamma det kom nån!" Jag skrattar lite och hälsar på mamman när hon kommer. Jag säger att det är kul att butiken har öppnat och att det äntligen går att köpa rökelse någonstans i närheten. Hon får mig att skriva upp mig på en lista så jag kan få ta del av nyheter och erbjudanden och berättar kort om mediala kurser som förväntas hållas i framtiden. "Yey..." tänker jag och printar plikttroget ner min mailadress.

Jag handlar två förpackningar med rökelse och upptäcker vid kassan rökelser som jag missat. "Jag får komma tillbaka." säger jag och skrattar. "Jo, jag kände det på mig." svarar hon och betonar kände, så att jag verkligen ska förstå att det har ryckt till i hennes mediala nerv. Först blir jag ställd, men sedan minns jag andra liknande personer jag har träffat och hur de också har varit måna om att försöka skapa en mystisk aura kring sig. Denna kvinna måste dessutom livnära sig på att andra upplever henne som medial och kompetent. Så med detta assimilerade intryck lämnar jag butiken halvfrustande av skratt.