Jag hade mer eller mindre svurit att aldrig jobba på högstadiet. Efter första dagen på jobbet kan jag åtminstone konstatera att jag mycket hellre arbetar på gymnasiet. Stämningen i korridoren är inte direkt upplyftande, eleverna "skoj-bråkar" till den gräns att det är hemskt svårt att se när det är allvar och inte. Oftast garvar de bara, men någon gång kommer det att smälla och då vill jag faktiskt inte vara i närheten. Om jag skulle få en smäll för att jag går emellan tror jag inte att jag skulle ta det så bra, det är något jag är rätt säker på. Men att låta bli att gå emellan är inte ett alternativ, som vuxen måste jag. Man måste göra sig hård, stålsätta sig om det gäller. Det känns inte direkt tryggt faktiskt, jag har aldrig känt så här när jag har varit på gymnasiet.

Första mötet med min mentorsklass gick bra tyckte jag och några namn lyckades jag nog redan sätta. I morgon är första passet i svenska så jag ska mjukstarta med lite "våga-tala-övningar". Det brukar bli kul. Lite klassrumsregler ska vi också cementera.

Mina kollegor är jättetrevliga och verkligen stöttande. Att det funkar med kollegorna på ens jobb är verkligen halva grejen (minst).

Natten till i dag hade jag en sådan urjobbig nervositetsgrej igen, jag kunde knappt sova alls. Jag var inte direkt nervös, men kroppen var på något vis för uppjagad. I natt blir det nog bättre. Nu ska jag lägga mig. Hoppas ni har det bra där ute!