Hmmm i går hamnade jag verkligen i ett dilemma. Hela veckan har jag och rektorn på nya skolan haft telefonkontakt om schemakrocken och försökt pussla och ändra. Tyvärr har alltför många klasser berörts av lektionerna i fråga, så schemaläggaren har ansett det omöjligt. De har heller inte hittat någon som kan hoppa in och ta ett pass. Jag sa att då fanns det väl bara ett alternativ kvar och det är att jag säger upp mig från min timanställning. Tyvärr står det i avtalet att jag måste jobba kvar en månad. Det sa han kunde bli problematiskt, men jag sa att jag verkligen ville ha jobbet och att jag skulle prata med min rektor igen.

Jag var nere på arbetsförmedlingen när samtalet kom och jobbcoachen uppmanade mig att skriva ihop ett dokument där jag bad rektorn att lösa mig från min månad och släppa mig med omedelbar verkan. Så det har jag gjort. Jag vet inte hur han kommer reagera och hela grejen känns superjobbig, men jag måste ju tänka på mig själv. Vem vet när ett sådant här jobb dyker upp nästa gång?! Jag vill inte lämna skolan jag jobbar på nu i sticket, men det är ändå bara fyra timmar i veckan.

Jag kunde inte alls sova i natt, jag låg vaken hur länge som helst och var alldeles spänd. Varför måste det bli så? Jag kan verkligen inte slappna av när jag behöver det som mest, min hjärna löper alltid amok och ställer till det. Jag hade behövt lite sömn.

Håll tummarna att allt går vägen.