The Craft of the Wise
"This is the Craft of the Wise, not the craft of the nice"
Så lyder ett citat jag har stött på några gånger på forum. Och yes indeed, jag håller med.
Att vara en sockersöt ja-sägare verkar dock vara ett karaktärsdrag som hyllas i wiccas forumvärld. För man kan ju knappt vara en "riktig wiccan" om man inte håller med om vad majoriteten säger eller om man upplevs som intolerant, eller? En riktig wiccan skadar ju ingen... Betyder det att man aldrig får diskutera eller säga vad man tycker, om det innebär att man inte håller med, att man kanske till och med sårar någons känslor?
Jag tror inte det är vad Rådet (Gör vad du vill så länge det inte skadar någon) menar, men det är förstås upp till alla att tolka orden som man behagar. Men frågan är om min intention (t.ex. att diskutera och/eller försöka förstå något jag upplever som felaktigt) på något vis helgar utgången, dvs att någon skulle bli sårad? Kanske skulle personen ha upplevt ett ännu större obehag i framtiden om diskussionen inte hade kommit upp nu? Nu säger jag inte att jag alltid har rätt i en diskussion bara för att jag upplever att så är fallet. ;P Men i en sådan "tvistefråga" borde utgången antingen bli att jag övertygar med mina argument eller att jag blir övertygad av den andra personens argument eller att vi kommer överens om att vi inte är överens. Ingen borde behöva bli sårad. Men tyvärr händer det ändå.
Jag har också befunnit mig i andra änden av en sådan diskussion, flera gånger. Och jag är glad att jag har varit det, att folk vågade ifrågasätta mig, utmana mig, för då växte jag. Jag insåg oftast att jag behövde veta mer, och jag studerade vidare. Inte kastade jag in handduken för det och inte tog jag på mig någon offerroll. Det kommer alltid att finnas människor som vet mer, eller som har ett annat synsätt. Det är det som är stimulerande. Visserligen kände jag mig generad och lite dum när det hände, men jag fick ta det. För vi gör ju misstag, vi ställer knasiga frågor och vi gör konstiga antaganden, det är en del i att utvecklas och något vi borde omfamna mer.
Så ni där ute, var inte så rädda för att utmana varandra (och glöm inte mig!!!), men gör det med respekt i botten. Respekt för den andres väg, men också för din egen. Överge inte dina ideal om de skulle råka bli obekväma. Bli inte en mesig ja-sägare utan var sann mot dina egentliga åsikter och tankar, så gör du kanske till och med någon en stor tjänst då och då. Men räkna inte med att bli tackad på en gång. ;)
(PS. En liten disclaimer: Det finns dock forum där det är högt i tak men som har en väldigt trevlig ton. Svenska Wicca är ett av dem, Wiccan Together likaså. Men ibland uppstår tendenser åt alla möjliga håll, som det gör när människor samlas. DS.)
Jag har tolkat "gör vad du vill så länge det inte skadar någon" att man in i det längsta ska undvika att såra någon. Dock kan man inte gå igenom ett människoliv utan att någon gång såra någon-sad but true.
Frågan är också om det är speciellt utvecklande att gå genom livet och aldrig bli utmanad, aldrig bli tvungen att tänka efter, aldrig få uppleva och ta itu de känslor som kommer upp av att bli provocerad etc. Låter rätt tråkigt och händelselöst och stagnerat!
Frågan är väl snarare varför folk måste ta det så personligt - och därmed bli sårade - bara för att man inte håller med dom. Att inte vara enig betyder ju inte att man dissar personen, bara dennes åsikter. Klart man ska kunna vara oeniga om saker och ting; det anser jag inte räknas som att "skada". Skadan sker när den ena parten inte har fler argument för att stödja sin teori och börjar slänga ur sig personliga angrepp i brist på annat - och det skulle jag inte kalla wiccanskt - eller ens hövligt, för den delen. :) Sedan är vi ju också människor som alla andra och kan bli arga, ledsna eller besvikna, och då kan det hända att man trampar folk på tårna, kanske till och med med vilje i ren ilska - men kan man bara lära av det och hinna hejda sig nästa gång, så tjänar det kanske också ett syfte. ;)
Haha, bra poäng Schuldig. Tack för kommentaren! :)
Även om man inte medvetet skall göra någon illa i onödan (detta är vad jag tror) så kan man ju inte ta på sig all världens skuld för hur andra uppfattar allting man säger.
Visst - i vissa fall borde man kanske inse vad ens ord gör mot en annan - men när någon yttrar ett påstående (och speciellt i ett forum) så förväntar i alla fall jag att man vill ta upp det till diskussion på något sätt. Och där i finns utrymme för olika sidor av saken (helt med rätt).
Kan man inte ta det så kanske man snarare gör sig själv illa om man sätter sig i den situationen? Vilket kanske inte heller kan vara klokt/rätt?