Jag gick ner på stan i dag för att köpa en alla hjärtans dag-present till maken. Han sa i går att han tänkte köpa något till mig, så vad har man för val? Jag tycker själv att det känns rätt onödigt, eftersom vi firade vår förlovningsdag för bara några dagar sedan (och även det kändes onödigt eftersom vi ju dessutom har två bröllopsdagar... suck), nåväl!

Det blåste isande kallt mot mina kinder, men solen lyste på mig och jag kände mig motsägelsefullt lycklig. Jag hade bara en enkel känsla av att vara, och varandet gjorde mig lycklig. Jag är förundrad över att sinnet har förmågan att då och då bara existera i nuet, och skjuta bort allt sådant som vanligtvis skulle göra en olycklig. I min mage fanns ingen tyngd av arbetslöshet, av sumpad examen eller ens av kylan mot min kropp.