Att uppdatera bloggen visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag tänkte i alla fall på era kommentarer när jag åkte en kilometerlång knapplift genom ett isande, gnistrande vintrigt skogslandskap; det var i sanning Skades domäner! Eftersom man åker långt ifrån varandra var det ingen som hörde sången jag sjöng till hennes ära. ;)

Jag nämnde ju innan jag for att jag hade fått en award också, och så här löd motiveringen från underbara Neina:

Ceriadwen: Jag kan bara inte tänka mig någon annan mottagare av priset! Nu har du fått det flera gånger om, men det är du värd! Generöst och underfundigt delar du med dig av din entusiasm för ditt religiösa utövande, kreativa skapande, naturupplevelser, drömmar, personliga erfarenheter. Alltid med någon klok tanke eller 'twist'. Du hittar, och länkar till, väldigt bra annat material. En så välgjord blogg ska du vara stolt över, och jag är stolt å dina vägnar att wicca har en sådan fin sida på svenska! (Och jag nappar, jag vill gärna lära känna dig närmre också ;) )

Inte kan jag annat än sträcka på mig lite extra nu, och det är faktiskt mitt nyårslöfte också!

I natt vid 24.00 var jag lite fufflig och lurade in min käre make på en improviserad ritual. Förra året kom det sig som så att vi drog varsin runa för nästkommande år, och det tyckte jag gott kunde bli en tradition eftersom vi inte har mycket av den varan. Så jag tände ljusen på altaret, tände kanelrökelsen och bjöd min man på en rening. Sedan fick han hålla vänsterhanden över altarljusen innan han skakade runpåsen och drog en runa. Det blev Lagu. Vi läste om runan och diskuterade vad det kunde betyda. Jag gjorde samma sak och fick Tyr, den runa han hade förra året.

Sedan pratade vi om saker vi ville lämna med det gamla året och vilka förhoppningar vi hade inför nästa. Vi pratade om både personliga mål och gemensamma. Det gjorde verkligen att man kände gemenskap, och jag älskar när vi gör sådant tillsammans. Det händer ju i princip aldrig annars, eftersom han inte anser att andlighet är något för honom. Medan vi talade hade vi kitteln mellan oss, och jag bad honom att visualisera hur han lämnade allt gammalt där. Vi avslutade genom att tända varsin tändsticka, han mot gudsljuset och jag mot gudinneljuset. Sedan tände vi gemensamt ljuset i kitteln, som en symbol för allt vi ville skulle födas under året.

När vi var färdiga tackade han mig till och med för det hela, så jag antar att det var en någorlunda positiv upplevelse för honom med. Men jag misstänker att han mest ville göra mig till viljes. :)

Nu är det nog dags att lägga sig. I morgon blir det Ivanhoe för hela slanten!