Jag har nu gjort två försök att undersöka Farrar och Bones kosmologi genom meditation; i går och i dag. Jag har bara sett det som experiment, för att se vad som händer och vad jag uppfattar.

I går tänkte jag genom Vattnets sfär ta mig vidare till Underjorden. Men hur det nu gick till kom jag till Jordens sfär i stället, till min förvåning. Det kändes lite som att någon tänkte "Nu ska du inte vara kaxig och tro att du kan resa här hur du vill." Men det kanske bara är min fantasi. Jag träffade hur som helst ett väsen där som verkade vara en guide, och jag lovade att jag skulle återkomma.

Mitt försök i dag gick inte alls bra. Jag fick aldrig till någon skärpa i mina syner, ingen fokusering. Allt kändes bara fel. Jag försökte resa upp, en väg jag inte är så van vid. Först försökte jag resa via ett träd, sedan ett berg. Men nej, det ville sig inte, så jag släppte taget och svävade lite fram och tillbaka tills jag hamnade i ett väldigt avslappnat tillstånd. Det gränsade verkligen till sömn. Plötsligt (det var verkligen inte mitt medvetna jag som skapade de bilderna) såg jag framför mig en bok, som jag skrev i med rött bläck. "Come to me" skrev jag samtidigt som jag hade bilden av en kvinna (men inget speciellt utseende) framför mig. "Jaha, nu har jag kallat någon till mig!" var min första reaktion på detta, för det kändes precis som en stor energi som rörde sig från mig till henne.

Har ni varit med om något liknande? Jag undrar varför jag skrev på engelska i boken. Och jag undrar hur jag skulle reagera om en signifikant kvinna helt plötsligt skulle dyka upp i mitt liv! ;)