Nu har jag haft en ganska utmattande och utmanande vecka med långa dagar och nationella prov på jobbet. I förrgår under ett möte brusade dessutom en kollega upp och stormade ut ur rummet och smällde igen dörren efter sig. Det genererade en hel del negativitet hos mig. Dels är jag rätt obekväm med konflikter (iaf om de hänger i luften och inte blir utredda) och dels tyckte jag att personen uppförde sig barnsligt och oproffesionellt. Men jag tror att personen har en hel del press på sig, så det kanske slog slint.

Men annars, tankar inför Samhain var det ja... Jag sitter och funderar kring min ritual och läser olika exempel. Känner inte alls att jag vill fokusera ritualen kring bortgångna släktingar eller förfäder, vilket är de ritualer jag sett mest. För mig handlar Samhain mer om en gräns eller skiljelinje: nu är den tydliga gränsen mellan det ljusa halvåret och det mörka halvåret, sommarens slut och vinterns början, liv och död i naturen, yttre och inre fokus.

Ett annat tema är förstås att släppa taget, släppa släppa släppa. Att låta naturen och livet ha sina cykler, att acceptera att allt är i ständig rörelse och att vi måste flyta med förändringar, inte försöka stå emot. Vi kan dock försöla styra i vilken riktningen förändringen skall ske, med medvetenhet, insikt och intention.

Som jag tror att jag skrev förra året, ser jag Guden redan som Herre över Underjorden och ledare för den vilda jakten under Samhain. Han är nu den Mörka Guden, ledsagare och väktare. Gudinnan har tagit sin skepnad som den Gamla, dels som mild Vishetsbärare, dels som en vildare Dödsgudinna. Deras samspel under denna period av året är något jag skulle vilja fokusera mer på och utforska. Hur upplever ni att de förhåller sig till varandra nu?