Den här "kronan" känner några av er igen från Facebook, men det kändes ju kanske lite mer naturligt att lägga upp den här! Jag har inte tänkt använda den i något speciellt syfte, utan blev mest bara inspirerad i vanlig ordning.

 

Den är väldigt enkel att göra: ta ståltråd i två varv och tryck till den så den passar din huvudform (plus lite extra). Bygg sedan upp hornen genom att vira mer ståltråd kring din första form. När du är någorlunda nöjd tar du och klipper till remsor av gipsbinda, ca 1 cm breda som du såklart fäster med vatten. Linda sedan in hela kronan tills den har det utseende du vill. Prova då och då så att den fortsätter att sitta bra. Om du har rätt redskap (det hade inte jag) kan du även putsa eller fila till den lite efteråt. Sedan målar du den som du vill, förslagsvis med akrylfärg eller hobbyfärg. Min är målad i färgen bränd umbra och sedan detaljmålad med guldfärg.

 

Eller varför inte göra en isblå med glitter så här till Yule?

 

När vi var och handlade på ICA idag, upptäckte jag dessa storpack med 8 guld- och silverljus. Jag kollade inte ens vad de kostade, utan grabbade åt mig ett packe av varje. Det måste hur som helst vara mycket billigare än att köpa styckljus för 10-15 kr.

 

Julen är verkligen guld- och silverljusens tid, övriga tider på året är de ganska svårfunna, så därför slog jag till. Den färgen på ljusen är nämligen mina favoriter när det kommer till altarljus som representation för Guden och Gudinnan, som jag lärde mig av min första lärare för så många år sedan... Oj vad tiden flyger förbi.

Jag måste bara göra ett snabbt inlägg så här i frukosten. Jag sitter och jobbar på en ny ritual. Det är den första på länge och jag känner äntligen att jag är på rätt spår igen. Jag känner också att den kommer lite som ett resultat av boken jag recenserade för några dagar sedan. På något vis har det klarnat lite grann hur jag vill ha det, vilka element jag gillar osv.

 

Vid en av de senaste ritualerna jag skrev (vilket var så långt tillbaka som förra året) märkte jag att jag drog lite åt att skriva på rim. Det är något som håller på att blomma ut i ritualen jag skriver nu. Å ena sidan för det mina tankar till tv-serien Bewitched (som jag inte alls gillar) men å andra sidan gillar jag rytmen i det och att rim gör det lättare att minnas text.

 

I går föll äntligen, äntligen poletten ner vad gäller en viss del i ritualen som jag har funderat på i säkert flera år! Det är när man ska rena vattnet och saltet innan man renar cirkeln med det. Den traditionella texten på engelska lyder:

 

Länge, länge har jag funderat på en alternativ text. Inte en översättning, för det hade nog låtit konstigt i mitt övriga ritualspråk, nej, en egen prägel. Under åren har jag ibland försökt med olika (oftast spontana) ord, men inget har känts riktigt rätt. Och så i går lossnade det! På rim dessutom. Kort förvisso, men det innehöll vad jag vill ha sagt och det lät helt okej.

 

Det är så roligt när sådana där pusselbitar faller på plats. Undan för undan skapas de där bitarna, men oj vad långsamt det kan gå. Tänk om man hade tid och fokus nog att sitta och skriva oftare, då kanske det skulle hända lite snabbare!

 

Jag har varit väldigt, väldigt dålig på att recensera de böcker jag har läst på sistone. Tyvärr kan jag ju villigt erkänna att det dessutom har varit få böcker. En bok som jag nämnde redan i mars var A Wiccan Bardo, Revisited, som jag köpte i London. Boken är skriven av Rev. Paul V. Beyerl och första upplagan kom ut 1989. Andra upplagan kom 1999 och den andra tryckningen av densamma 2010. En del av baksidestexten lyder: A far-ranging work of great beauty and insight, this book provides the reader with a rare opportunity to gaze into The Tradition of Lothlorien.

 

Jag blev intresserad av boken eftersom den utlovade insikt i en specifik tradition, men samtidigt kände jag mig mer än lite skeptisk. En tradition som hämtat namn från Sagan om ringen?! Till min fasa visade det sig även att de i riktningarna kallar in fyra elementar-enhörningar och det är ungefär så fluffigt som man kan få till det, enligt mig. En del av ritualerna som presenterades kändes likadana, och författaren anmärkte på att även vissa utövare hade invändningar mot dem. På sätt och vis blev början av boken ett avstamp i hur jag inte ville ha det, vilka saker jag själv skulle ändra på. Det var väldigt nyttiga reflektioner och ifrågasättanden.

 

En bit in i boken började dock pendeln att svänga lite och jag uppskattade flera delar. Genom texterna märkte man vilken tankemöda som låg bakom, hur mycket eftertänksamhet och många år av sammanfogande för att skapa denna tradition, som syftar till att föra människor från punkt A till punkt B. En del rituella texter man får ta del av är både välskrivna och poetiska, och kan definitivt tjäna som inspiration. Kapitlen jag tyckte bäst om var förmodligen de om initiering och ritual för en avliden, som var väldigt intrikat. Det är sällan en bok har inspirerat mig i så lika delar, både för vad den är och för vad den inte är.

På YT hörde jag förresten den keltiska traditionen förklaras som: