I går firade jag Lughnasadh. Det var... en axelryckning.

 

Jag blir lite full i skratt faktiskt! Det är min favorithögtid, jag hade bearbetat om min ritual, bakat bröd, kände mig taggad... och så faller det ganska platt. Jag kände det tidigt in, att jag liksom inte "connectade". Vad det kan bero på är svårt att säga. En ritual kan betyda en sak när vi skriver den, och en annan när vi utför den. Mentalt kan man befinna sig på olika ställen. Jag hade också lagt in två längre texter som jag kände drog ner på tempot och inte riktigt passade där.

 

Men det är det som är kul; man lär så länge man lever, och ju fler ritualer man skriver och gör desto bättre blir de ju. Man får helt enkelt praktiskt lära sig vad som funkar och inte funkar.

 

Min man hade en rolig kommentar efteråt; han påstod med ett leende att jag hade blivit bortskämd sedan min senaste fullmånerit. Haha, det kanske ligger någonting i det också. :)