Fullmånehälsningar i maj månad! Denna bild är tagen dagen efter firandet dock. :)

 

Första bilden på min nya athame!

 

 

Första gången jag hörde Norges bidrag i ESC 2013 så gillade jag låten, men när jag läste texten (eftersom jag sällan kan uttyda ord genom att enbart lyssna på låtar) antog den helt nya dimensioner. Den blev... andlig, och då tyckte jag verkligen om den! Nedan återger jag den i kursiv med mina tankar i fetstil.

 

 

 

A cocoon in a silent tree
Through the dark night you listen to me
When I whisper broken words in your ear

 

Här tolkar jag det som att textjaget är inne i kokongen. Att vara i en kokong är att vara i en trygg atmosfär. Det är en plats för utveckling, men också ett ställe du till slut måste lämna för att bege dig ut i världen. Det kan också symbolisera att du lever som i en bubbla, du har skärmat av dig eller kanske gömmer dig och vägrar att ta dig an det du måste. Trädet tänkte jag direkt på som världsträdet/livets träd. Natten föder enligt keltisk upfattning dagen, så det är i natten livet tar sin början. Textjaget viskar till någon, och denna någon tänker jag mig är det gudomliga. Att orden textjaget viskar är "brutna" kan betyda att det är ord av rädsla, rädsla för att lämna kokongen och att världen utanför (eller ett nytt sätt att se på världen) är okänd och skrämmande.

 

And you push, you push me hard to the surface
I’m blinded at heart but you wake me
You wake me up from the snow where I was born

 

Det gudomliga har svarat på kallelsen, och kommit. Textjaget trycks mot ytan (ja visst gör det ont när knoppar brister), nära att möta världen och det gudomliga som bebor den. I texten är jagets hjärta blint, och det här är en jättespännande detalj. I både islamska och kristna termer finns uttrycket "hjärtats ögon" ("ayn al qalb" på arabiska) och det är med de ögonen vi förnimmer Gud/det gudomliga. Våra vanliga sinnen eller vårt rationella tänkande är till ingen hjälp, utan det är hjärtats ögon som måste öppnas, och det gör de i texten.

 

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel
I feed you my love

 

Textjaget är ute ur kokongen och ser världen med sina nya ögon/sitt nya medvetande. Att "hela världen är min" kan betyda att man nu ser sin del i helheten, att man inser att man inte står avskild från den. Det finns också en klar fysisk glädje här som överensstämmer med bland annat Wicca, att man är här och nu i den fysiska världen och kan känna och njuta med sina sinnen. Raden "I feed you my love" gör mig lite fundersam, vad betyder det? Att mata någon med sin kärlek? Det första jag kom att tänka på var matoffer, det förmodligen mest ursprungliga sättet att visa vördnad och uttrycka sin kärlek på till en gudom. Man tänker sig då att gudomen tar näring ur födan, men kanske lika mycket ur själva hängivelsen.

 

You put a knife against my back
And you dare me to face the attack
You say, “For cowards there’s no reward”
Feel the heat

 

Här är en viktig del i hur jag ser det gudomliga; inte bara som en stöttande kraft utan även en utmanande. Här får textjaget en kniv mot ryggen och blir uppmanad att kämpa emot. Vi måste ta oss igenom svårigheter för att växa som människor, och ofta ser man gudomen som den som ger oss dessa utmaningar.

 

Take my hand, I trust your word
Bring the fire, I don’t care if it hurts
I have the future on my tongue
Give me a kiss

 

Här tänker jag på en fråga man stöter på i en traditionell ritual inom Wicca "Are you willing to suffer to learn?" Textjaget har tillit och bryr sig inte om smärtan, utan vet att den är nödvändig. Ritualen fortsätter sedan med en rituell piskning (som är så omtalad och upphypad, men som jag har förstått är mer symbolisk och inte alls gör ont) som sedan avslutas med en kyss. Det kan förstås också tolkas som att kyssen är belöningen/utvecklingen som sker efter att man genomgått ett eldbad eller tagit sig över ett svårt hinder.

 

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel
So I feed you my love

 

You put a knife against my back
And you dare me to face the attack
You say, “For cowards there’s no reward”
I have the future on my tongue

 

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel
So I feed you my love

Här är två close ups på min senaste. Nu vill jag måla!!!

 

 

Använder för en gångs skull laptopen istället för ipaden när jag skriver. Det är en klar skillnad när man vill skriva lite mer text!

 

Jag funderade lite över väktarnas beskaffenhet i Wicca. Väktarna är väsen som man visualiserar i de fyra olika väderstrecken, och som bjuds att närvara när man öppnar riktningarna, men i vilken form och i vilket syftar varierar ganska mycket. För somliga tar de formen av vindar (en idé från antiken), elementarer (även om en del anser att de är så primala/ursprungliga att de inte kan kontaktas direkt. Dessa är gnomer för jord, sylfider för luft, salamandrar för eld och undiner för vatten) verkliga eller mytologiska djur, människogestalter eller till och med ärkeänglar, även om jag personligen känner att man då har rört sig ganska långt bort från ett wiccanskt ramverk och mer mot ett ganska traditionellt västerländskt ceremoniellt. I en bok jag nämnde på bloggen för ett tag sedan, kallade författaren i sin tradition in fyra enhörningar. Så, jag antar att beroende på dina preferenser kan det mesta passera som väktare. Väktarna kan föreställas stå strax utanför cirkeln eller precis innanför, i respektive väderstreck.

 

Vad man anser att väktarna har för funktion i cirkeln varierar som sagt. En del utövare ser dem som mer konkreta personifieringar av elementen, som bevittnare av riten, som beskyddare av cirkelns gränser, eller väsen som hjälper till att hålla energin i cirkeln eller tillför egen energi. Den förklaring av väktarnas funktion som jag själv har fastnat för är att de fungerar som ett slags filter för elementen och bara släpper igenom så pass mycket kraft som är passande i cirkeln. Som jag ser det är den råa kraften hos elementen så pass svårhanterlig och potentiellt farlig att den behöver modereras. Men att väktarna kan hantera denna energi betyder inte att de själva är super-duper-mäktiga. Ett enkelt durkslag som kan hantera kokhett vatten är inte ett universalverktyg, utan helt enkelt anpassat för sin uppgift. Naturligtvis kan man se det som att väktarnas funktioner kan vara flera av dessa kombinerade.

 

Själv har jag inte varit inklinerad att sätta någon mental skepnad på väktarna i mitt tidigare utövande. I covenet använder vi en form och det fungerar bra i det sammanhanget, men är nog inte hur jag skulle välja själv, tror jag. Tills jag har utforskat mer vad det innebär för mig, använder jag mig av dem.

 

 

Nu är äntligen båda mina altarstatyer klara. Jag blev så himla nöjd med uttrycket hos Cernunnos-statyn! Det är verkligen kul när man ser en progression, att det blir bättre och bättre. Det enda som saknas nu är att jag ska göra en torc (halssmycke) och lackera dem som lite skydd. De är målade med akrylfärg så kommer det vätska på dem är det kört. :P

 

 

 

 

 

De andra två böckerna beställde jag väldigt billigt från Bokia.se. Både för 165! Hutton har jag velat läsa länge, länge. Boken av Gail Duff har jag sett flera som har rekommenderat, så vi får väl se om den håller måttet.

 

 

Har någon av er läst någon av böckerna? :)

 

 

Ja, när jag hade lyckats göra en Gudinna i lera var hon ju tvungen att få en partner. Självklart är han inspirerad av den Gud som står mig närmast just nu; Cernunnos. <3

 

 

 

I går och i dag har jag roat mig med att måla statyn. Jag kom även på att jag hade en sten (celestin) som passade utmärkt tillsammans med den! Det ser nästan uträknat ut.