Nu känns det lite turbulent. Jag ska gå bredvid på ett sommarjobb samtidigt som jag ska försöka skriva min examination och hänga med på allt annat. Minns inte i skrivandets stund om jag har skrivit att jag har blivit erbjuden sommarjobb på ett äldreboende. Till saken hör att jag har noll erfarenhet och instinktivt känner att det egentligen inte är något jag vill jobba med. Men jag behöver ju pengar precis som alla andra! Efter tio minuter på plats igår kände jag bara "NEJ!", men efter att ha gått bredvid i fem timmar så kändes det kanske lite bättre. Jag vet ännu inte om jag ska ta det. På fredag har jag ett pass mellan 07.00-16.00 (låååååångt!) så då ska jag känna efter ordentligt om jag tror att jag klarar det. Jag känner ig hjälplös när jag inte kan rutinerna, inga namn, inte hur man använder tex hissar och andra skumma hjälpmedel för att ta hand om de gamla. För att inte tala om mediciner, vilket jag hoppas att de inte kommer försöka få mig att ge. Jag vet ju att jag inte får, men det är tydligen en annan sak... :-(

Alla intryck jag fick igår har verkligen jagat mig idag. En tants leende och att hon kom ihåg mitt namn, stanken av avföring i ett av rummen, gubben i rullstol som trodde han skulle med ett tåg, den förståndshandikappade mannen som förvirrat såg på mig medan han kramade min hand, hur han skrek när de skulle ta på honom nattskjortan... Det skulle säkert ge mycket livserfarenhet att ta det här jobbet, men det känns så psykiskt krävande. Det känns svårt för mig att se människor i så pass utsatta positioner som de här gamlingarna är i, det är förödmjukande samtidigt som det är sånt livet är. De behöver ju hjälp och det är på sätt och vis beundransvärt att de tar emot den hjälpen, men väldigt sorgligt att tänka på att de en gång har varit starka, friska och levnadsglada. Nu får en del "humörshöjande" medicin för att inte bli ledsna.

Jag får väl säga att upplevelsen har fått mig ännu mer övertygad om ett gammalt val; att fly från livet innan jag själv hamnar i den situationen. Jag tycker inte att det är fegt, det är mitt val som fri människa. Och det kommer ju förhoppningsvis dröja tills jag inte kan ta hand om mig själv längre, men tyvärr kan man nog inte förvarna nära och kära för då skulle det väl inte bli något av det. :-) Jag och min man har iallafall diskuterat det där och vi är överens, det är allt som betyder något. Jag tror ärligt talat att ens barn och barnbarn skulle tycka det var ganska skönt att besparas detta att behöva gå och se mig ligga svag, tunn och kanske förvirrad i en sjukhussäng, en skugga av mitt sanna jag. De slipper sjukhuslukten, blommorna, sorgen. Det skulle jag vilja slippa.

Jag var så otroligt sugen på att blogga i går natt, men det gick inte att logga in. Usch, vad frustrerad jag var!

Jag är lite sugen på en sådan där tatuering på bröstet förresten! Mmmm.



Det hemska höll i sig i går också och blev till och med värre på grund av en jättefånig grej. De ringde från ett av sommarjobben jag sökte och ville att jag skulle gå bredvid ett kvällspass och ett morgonpass inom vården. Och en sådan grej ger mig ångest, jag borde ju vara glad att de hör av sig. Men jag blir visst aldrig nöjd: jag får ångest över att eventuellt inte ha ett sommarjobb och jag får ångest vid tanken på att ha ett sommarjobb. Är det normalt?!

Strax ska jag till min VFU och ha någon lektion, sedan ska jag rätta de sista texterna. Vad gör jag sedan? Förmodligen inte något produktivt. Det verkar som att det är många som är inne i svackor just nu; min man, min pappa... Undrar om man helt enkelt påverkas av att vara i närheten? Rent energimässigt, som att drabbas av ett virus? Haha. Men att katterna har levt rövare varje natt den här veckan kanske är en del av problemet också. Ständigt avbruten sömn som har gett huvudvärk. Det kan ju inte vara så bra för humöret direkt.

På torsdag är det dags för häxträff igen, men det verkar bara som att vi blir två denna gång, vilket är lite synd. :-(  Vi har iallafall ett tema för den här gången; Gudinnan. Det kändes liksom som ett bra första tema. ;-) Fast förra gången kom vi in lite på altaren, vilket var kul. De som satt vid bordet bredvid hade tydligen tittat lite konstigt på oss, men vi kunde ju inte hitta en privatare plats. Vi får vara ute i lite godare tid nästa gång så det mesta är öppet.

Jag hoppas också att jag ska kunna gå på Marias och Linnéas tjejkväll. Det var en spännande inbjudan man fick ut där. ;-D Det kanske kan liva upp humöret lite! "Tala-om-tro-träffen" låter också jättekul!

Usch, igår mådde jag dåligt. Riktigt dåligt. Fick ganska mycket ångest i går kväll och ville inte gå och lägga mig, för då skulle jag vara ett steg närmare att behöva gå upp. Smart logik va? Nej, det var inte bara vanlig måndagsångest, jag mådde dåligt för att det kändes jobbigt att komma tillbaka till VFU:n. Jag kände mig oförberedd och omotiverad. Det kändes bara skit. Så jag somnade sent, sov dåligt och vaknade 03.49 för att katterna for omkring så mycket. Huvudvärk nu... Men, men, det gick väl bra i dag. Tyvärr hade jag missuppfattat en del och visste inte att jag skulle ha eleverna på torsdag och fredag också, men jag slapp.

Vet inte varför jag får sådana här svackor! Blir lite irriterad eftersom det är så ologiskt. Det är som att helt plötsligt sjunker självförtroendet bara i botten av ingen som helst anledning och jag mår verkligen bara skit. Blä. Enda grejen jag kan komma på - och som slog mig igår natt - var att det är tilltagande måne nu. Jag har dillat om det i tidigare inlägg också, men det stämmer faktiskt att jag mår olika under olika månfaser. Under tilltagande måne blir jag stressad, uppe i varv, nervös och får oftast mina svackor. Vid fullmåne sover jag ofta dåligt, men annars brukar det vara OK. Under avtagande måne är det som att spänningen släpper och allt känns avslappnat, lugnt och skönt. Det är bra underligt...

Efter att jag hade varit på VFU:n gick jag och köpte tyg igen, men denna gång till den klänning jag ska ha på handfästningen i sommar. Jag ska ju faktiskt sy den själv hade jag tänkt. För jag är en snåljåp. Hahaha! Och så vill jag bara ha en väldigt enkel och då kan jag ju lika gärna göra den själv, annat är bara onödigt. Dessutom slutar ju plugget om tre veckor och jag har fortfarande inte hört något från sommarjobben... :-(

Sedan gick jag till gamla Bokia och fick hjälp att välja ut ett fint papper till inbjudningarna. Köpte bara ett nu för att se så att det passar i skrivaren. Hoppas, hoppas... Expediten visade mig först hemska papper med champagneglas på. Haha, inte riktigt my cup of tea! Attans! Nu kom jag på att jag skulle ha köpt svarta papper till scrapbooking!

I går såg jag och pojkvännen de två sista avsnitten av Rome på datorn, andra säsongen alltså. Till och med bättre än första säsongen! Jag har verkligen varit inne i ett litet Rome-rus ett tag nu och det känns trist att det är över. Andra säsongen gav oss många sköna citat, framför allt: Mother, it was only an orgy! Men, men, det kommer fler tv-serier. ;-)

Krax!