Min inspirationsmusik under uppsatsskrivandet. Hoppas ni gillar. :)

Jag har som bekant inte tagit ut min lärarexamen ännu, delvis eftersom det strulade till sig mellan mig och hon jag skulle skriva examensarbetet med. Nu på lovet har jag lovat mig själv (och många andra) att försöka ta tag i arbetet så att jag kan bli färdig någon gång. Jag har just satt mig för att titta igenom vad jag hittills skrivit. Det första tillägget jag gjorde fick mig att skratta högt. Kanske kan det även glädja någon annan älskare av högtravande ordalag. Det lyder som följer:

"Jag anser, att det vidgade textbegreppet och de multipla intelligenserna tillsammans utgör en holistisk bild av ett perspektiv på inlärning."

Nu är det julafton. Jag tycker fortfarande att det är mysigt och lite magiskt. I år har vi dessutom massa snö trots att det är töväder. Jag har nyligen gjort det sista julgodiset, jag rostade nötter för första gången, smälte choklad och blandade samman allt med lite müsli. Nu ligger det i köket och stelnar innan jag ska skära upp det i rutor och avnjuta med lite kaffe. Haha, julstämningen bara ligger och puttrar inuti mig, kan det bero på risgrynsgröten med kanel till frukost? Mycket kanel.

I går gjorde jag tryfflar, maken gjorde julkryddade köttbullar och jag var tvungen att koka om marmeladen eftersom den inte stelnade ordentligt. Jordgubbs- och chokladmarmelad... Mmmm! :) 

Efter Kalle Anka (en tradition jag håller stenhårt på) blir det underbar mat och sedan tv och godsaker. Ska se Polarexpressen som jag hoppas är bra.

Nähäpp, nu måste jag gå och hjälpa älsklingen med gratängen.

God jul!


Jo förresten, jag har fått jobbet tillbaka!

Hoppas att ni alla har haft en stämningsfull Yule! Själv firade jag i helgen som var, med mina fina vänner, men kanske blir det en privat liten ritual i morgon också. Ikväll har jag varit alldeles för trött tyvärr! Men jag har gjort en härlig marmelad på jordgubbar och mörk choklad som jag tänkt ge bort i julklapp. Det blev fyra burkar, så en ska jag ta själv också. Mums!

Med posten kom i dag en Yule-gåva som nästan gjorde mig lite tårögd (det är iofs inte så svårt...), ett halsband med en korp som håller ett pentagram. Man blir lite stum ibland.

Jag vet fortfarande inte hur det blir med jobbet, ännu har inget svar givits. Men efter senaste telefonsamtalet började det kännas åtminstone lite hoppfullt igen. Jag försöker att vara positiv, men kokar samtidigt över hur jag har blivit behandlad den senaste veckan. För att citera den ena av de två rektorerna i telefon i dag:

-Hej, hur är det?
-Jo... men det är okej.
-Hur kan det vara det när du inte har något jobb?

Dålig "humor" och jäkligt dålig takt och folkvett tycker jag själv!

Just nu befinner jag mig i... nej inte chock, men ganska nära. Jag känner mig nollställd. I dag, sista dagen innan lovet, fick jag reda på att jag kanske inte kommer att få behålla mitt vikariat nästa termin. Jag har en avtackningsbukett som bekräftar detta, det var ingen ond dröm. Ända sedan jag sökte tjänsten har det varit fram till påsklovet som har gällt, och nu fattar varken jag eller de andra lärarna vad som har hänt. På måndag ska min arbetslagsledare in till rektorn för att prata om det här, och finns det något som går att göra är jag säker på att hon gör sitt bästa för mig. Hon sa att det ska nog mycket till för att de ska byta ut mig. Men så är det ju detta med folk som har förtur...

Jag trivs så otroligt bra och jag tror att jag har gjort ett bra jobb. Jag vet att lärarna vill ha mig kvar och det känns jättebra. Jag blev varm ända in till själen i dag, eftersom jag fick en kram av varenda nia i min klass innan de försvann för lov. Det hade jag verkligen inte räknat med, jag trodde de var lite för "coola" i den åldern. :) Men som sagt, det gjorde mig otroligt glad. Dessutom tycker jag om dem så otroligt mycket så det var skönt att faktiskt kunna få visa det ordentligt.

Jag hoppas verkligen att jag får se dem igen. :*(

Min julstämning gick åt helskotta.

Jag kom bara att tänka på det faktum att det är så lätt att rapa upp åsikter och fakta utan att tänka, även när det kommer till wicca. Om jag inte tänkte (och tvivlade) kunde jag lätt berätta massa saker som skulle vara helt meningslösa eftersom jag inte skulle ha reflekterat över dem. Det tar tid och energi att reflektera, det är inget man gör i en handvändning. När man börjar läsa om wicca får man väldigt mycket (men oftast ganska ytlig) information väldigt snabbt. Det tar tid att sortera och bilda sig en egen uppfattning utifrån en del ganska motstridiga fakta.

Men om man tar allt bokstavligt, tar allt som sanning, då kanske man plötsligt får för sig att man vet massor. För det är ju rätt lätt att upprepa vad någon annan har skrivit eller sagt, om man har någorlunda gott minne. Utan att egentligen tillägna sig någon verklig kunskap. För vad är kunskap? Därom tvistar de lärde i Lund. Förmodligen något som är till någon nytta, något man kan använda. För annars är det bara onödig information, och vem blir lycklig av det?

Därför måste vi börja reflektera, ifrågasätta och dra lärdom av det vi upplevelser, läser och hör. På så vis blir kunskapen levande och vi lär oss kanske faktiskt något i ordets rätta bemärkelse. Var ingen nickedocka! Tänk själv, och dela med dig av dina tankar till andra. Låt oss hjälpa varandra framåt i våra resonemang och idéer, låt oss stärka varandra, för allas vårt bästa.

I många år klädde jag mig nästan bara i svart. Svart, svart, svart. Jag lyssnade på metal, jag älskade vampyrer och studerade ockultism. Fortfarande stämmer mycket av det här in på mig i viss mån, men nu finns det så otroligt mycket mer i mitt liv. Förr var min identitet centrerad kring ett fåtal saker, saker jag kände mig trygg med och som gjorde mig glad. Men det var också saker som hör till ett för länge sen överskridet kapitel i mitt liv. Idag ser jag mig inte alls som samma person längre, och jag blir rejält besvärad när någon försöker putta mig tillbaka i mitt gamla fack. Besvärad, och riktigt sur!

Jag vill nämligen inte bli betraktad som "mystisk", "mörk", "konstig" och dylika ord. Jag gör verkligen mitt bästa för att de inte ska förknippas med mig. Jag gör mitt bästa men sedan råkar jag säga något om mig själv och då klistras orden på mig igen. De slängs efter mig medan jag kämpar med bilden jag vill projicera utåt. För det borde ju inte vara så svårt med tanke på att jag inte ÄR speciellt konstig eller mörk. Inte mer än vem som helst. För tusan, jag blir så irriterad.

Eller är det så att jag i andras ögon - även hos nya bekantskaper - ständigt lyckas avslöja eller utsöndra något som inte är helt socialt accepterat, någon som ständigt måste anmärkas på?

Vilket lördagsnöje (eller kanske nörddagsnöje), jag försöker att lära mig Summer Overture/Requiem for a Dream på keyboard! Satt på övervåningen med laptopen och keyboarden och försökte följa en tutorial på YouTube. Kom lite längre i kväll än första gången jag försökte, så jag är nöjd! Det är ju fruktansvärt roligt att spela, men jag behöver verkligen en ny keyboard, den jag har fick jag när jag fyllde 12... Då tyckte jag om att spela The Rose med tårna utan att titta, men det är en parentes. Trycker man ner för många tangenter samtidigt så hackar ljudet. Och det är bara piano och strings som låter någorlunda okej av de 99 ljud jag har. :P

En annan låt jag försöker lära mig är soundtracket till filmen Lust, Caution. Se den!

Klockan är snart 02.10 men jag ska upp och nöta lite till...! Hoppas ni har en fin helg.

Guden Thoth fick i förrgår flytta in - på min arbetsplats! Jag städade äntligen av skrivbordet och stoppade undan gamla almanackor och barnfoton som inte var mina... Nu ligger ordinarie lärarens unge upp och ner i en låda. Hehe, nej jag är inte speciellt barnkär av mig. :P När skrivbordet var så städat att man faktiskt kunde se det, och alla papper organiserade, satte jag dit Thoth i form av en liten staty. Det känns fint att ha lite "andlig påminnelse" på jobbet och om någon skulle fråga (vilket de inte har gjort) är det ju bara att påpeka att han är skrivarkonstens gud. Passar med andra ord en mytälskande svensklärare, så inget konstigt med det!

Samma kväll upptäckte jag något nytt. När jag studerade (eller snarare försjönk i) fullmånen upplevde jag för första gången att jag betraktade den som maskulin och inte feminin. Först såg jag månen som pupillen i Ras öga, och sedan som månskivan i Thoths huvudbonad. Sedan flödade fantasin iväg och urartade i ett mångtal olika bilder, men det var dessa två första som lämnade ett verkligt intryck.





THOTH - Gud associerad med skrivkonsten, räknekonsten, månen, magi, visdom, planeternas banor, domen över de döda, ibisfåglar, babianer