I söndags när jag firade månen var det en speciell sak jag fokuserade på i min meditativa del. Eftersom den tilltagande månen passar ypperligt för igångsättande av alla slags projekt, bad jag om att vår teater verkligen ska bli av. Beslutet kring det har hängt på en skör tråd. 

På måndagen fick jag ett mail som verkade bekräfta att vi ska köra på. Det kallar jag snabba papper! Nu ska jag bara hålla min del av vad jag lovade om allt gick i lås; att inspireras så mycket jag bara kan av Jungfrun till min roll. För det är en stark, självständig och fri ung kvinna jag ska gestalta. Tänk om jag kunde få publiken att känna hennes närvaro på scen? Det skulle bli teater det! :)

I går började jag och maken att förkultivera de örter och växter vi ska plantera ut om några veckor. Jag ska utmana mig själv genom att försöka komma ihåg allt utan att tjuvkika:

Kryddsalvia
Grönmynta
Jättelilja
Humle
Pumpa
Rosmarin
Blomsteräng (blandning)
Timjan
Lavendel
Ringblomma

Gah nu minns jag inte fler och fröerna ligger i uthuset så jag kan inte se efter. Uppdatering följer. :)

Hej på er där ute!

Förra söndagen firade jag mörkmåne och i kväll firade jag nymåne. Tänkte även fira fullmånen, som ligger kring den 28:e. Tror inte att jag har firat alla faser i rad tidigare, bara enstaka då och då. Nästa gång kanske jag kan fira dem vid exakt rätt månfas också! ;) Rent tekniskt sett är det väl inte nymåne nu, men det hängde en skapligt tunn skära på himlen, så jag tror inte Jungfrun misstycker.

Vad som slår mig nu (och slog mig nästan direkt från början i ritualen) är vilken skillnad det var från förra söndagen. Då låg det en annan spänning i rummet, det var nästan skrämmande. Den Mörka Gudinnan är ingen man dricker te och äter skorpor med, i alla fall inte den version jag alltid mött.

I kväll, med Jungfrun, var stämningen bra mycket mer lättsam. Ja, lättsam är verkligen rätt ord. Och där Den Mörka Gudinnan klär av en och blottar ens innersta osäkerheter, ger Jungfrun styrka, visioner och självförtroende. Att möta henne var verkligen upplyftande, jag behövde det nu. Efter att ha varit sjuk och haft låg energi.

En sak med altaret har varit konstig också. Jag har inte velat gå nära det sedan i söndags, inte orkar städa undan helt. Det känns som att varje gång jag har sett på det har energin bara dragits ur mig. Jag förstår inte riktigt varför. Känner dock inte likadant nu.

Fred och äring!

Wicca är knepigt, riktigt knepigt. För alla inblandade. Det är ingen lätt match att ge sig in i, av många anledningar. Du kämpar för att ta dig in på spelplanen, du har stått och övat på att skjuta mål i din ensamhet och nu känner du dig redo. Du är peppad! När du väl beträder det heliga gräser hojtar någon jävel "Men vem fan är du? Du har ju balettskor på dig, du kan väl inte spela fotboll heller!"

Pinsamt!

Och för de stackarna som har spelat fotboll länge, som har sprungit runt i leran, svettats och kanske till och med lyckats pricka in ett och annat mål. Här kommer någon injoggandes med glittrande, förväntansfulla ögon, i balettskor! Föreställ er frustrationen över det uppenbara (med de där skorna kommer hon att halka i leran) och den ännu större frustrationen när hon svarar "Att spela fotboll i balettskor är något nytt, många gör det nu för tiden och det finns ingen regel som säger att jag inte får! Det kallas evolution!" Svaret får dig att dra efter andan. Du vet att det inte är praktiskt, du vet att det är en skamfläck på fotbollens långa (nåväl) och fina tradition och ett hån mot de många skickliga fotbollsspelare som en gång intagit planen. Men det finns inget du kan göra åt det.

Ellen Cannon Reed skrev "I grit my teeth because there´s very little else I can do." Det finns ingen som kan säga "Så här är wicca", eller "Så här är en wiccan". Även om det finns punkter man förr har tyckt är centrala räcker det egentligen med att majoriteten inte håller med för att de inte ska vara gångbara längre. "Nähej, men okej då, då har vi alltså tagit ett steg ifrån det." Det suger.

Jag vill inte att wicca ska bli en urvattnad DIY-religion, men ordet wicca och vad det står för är förlorad, till och med på mig. För inte utövar jag wicca som på 50-talet. Det har jag aldrig haft möjlighet till.

Jag gör så gott jag kan, det gör vi kanske alla. Det bästa rådet jag har fått i denna fråga är att skita i vad andra gör och fokusera på sig själv. Låt andra kalla sig vad de vill, göra vad de vill, jag vet ändå vem jag är och vad jag vill att min religion ska vara.

Nu har jag suttit här och kämpat länge för att få klart min mörkmåneritual. Det var länge sedan jag bytte bläckpatron och jag hade fullkomligt glömt bort var de satt! Jag höll på att slita mitt hår. Men nu är ritualen utskriven och ska infogas i min pärm i plastfickor. Eftersom maken är borta med jobbet några dagar tänkte jag passa på med en ritual i kväll. Det är ju inte mörkmåne, men avtagande funkar nästan lika bra för den typen av ritual.

Mycket av ritualen har jag faktiskt låtit mig inspireras friskt av en annan källa. Men alla inkallningar är åtminstone mina egna. Originalet var på engelska så jag har översatt det jag har använt. En textdel är rätt kuslig faktiskt men ändå en sådan vacker beskrivning av Gudinnans tredje aspekt:

”Jag är mörkret bakom och nedan skuggorna
Jag är frånvaron av syre som väntar vid slutet av varje utandning
Jag är slutet innan livet börjar på nytt,
förruttnelsen som befruktar det levande
Jag är det bottenlösa stupet,
den eviga kampen för att återerövra det som har förvägrats
Jag är nyckeln som öppnar alla dörrar
Jag är upptäckandets prakt,
för jag är det som är dolt, taget åt sidan och förbjudet
Kom till mig vid mörkmånen och se det som ej kan bli sett
Möt skräcken som är din
Simma till mig genom det svartaste hav,
till dina största fasors mitt
Den Mörka Guden och jag ska beskydda dig
Skrik åt mig i fruktan, och din ska vara kraften att fortsätta
Tänk på mig när du känner njutning och jag ska förstärka den,
tills jag ska ha den största njutningen:
Att möta dig vid korsvägen mellan världarna”

Kreativa, händiga människor imponerar alltid stort på mig. Här kommer ett YouTube-klipp med någon som har lagt ner lite extra omtanke på sin Skuggbok. Vilka utsmyckningar! :) (Jag tror hon skriver på holländska.)

Okej, vad kul. Jag hörde just en programledare på svt skratta rakt ut vid tanken på häxor i våra dagar. Riktigt hånfull lät hon också.

Men det är kanske inte så konstigt om man tänker på sagohäxan med grönt ansikte och spetsig hatt.

Populärhistorikern som hon intervjuade tyckte dock att det var ett sundhetstecken att det fanns häxor i samhället. Bravo! :) Han var mer inne på någon örtahäx-arkityp dock.

Nähäpp, nu måste jag dra till jobbet.

För någon vecka sedan på bussen kom jag och maken på något sätt in på vad som är centralt i wicca. Det handlade nog om att min man inte tyckte att det fanns något sammanhållande, vilket jag inte höll med om. Vad är det då som de allra, allra flesta kan skriva under på? Jag tror att det är följande:


* Det gudomliga ses som tudelat; en Gud och en Gudinna. Synen på dem varierar dock, liksom namn.


* Det gudomliga är immanent, vilket gör naturen besjälad och en manifestation av Guden och Gudinnan. Det innebär förstås också att det gudomliga finns inom oss, vilket ger en väldigt positiv syn på människan. Om det gudomliga finns i naturen måste vi förstås också vårda den.


* Åtta gemensamma högtider. Yule, Imbolc, Ostara, Beltane, Litha, Lughnasadh, Mabon och Samhain. Ibland förekommer en liten variation av namnen samt att vissa traditioner inte firar alla högtiderna.


* Rådet "Gör vad du vill så länge det inte skadar någon" (inklusive dig själv)


* Den religiösa liturgin. Ett visst mönster för wiccas ritualer finns utarbetat. Jag vet inte hur väl andra följer den, men den beskrivs väldigt konsekvent i litteraturen.

I kväll fick bloggen sig en välbehövlig ansiktslyftning, jag hoppas att ni gillar det! Jag har suttit och knepat och knåpat och känner mig ganska nöjd! Förhoppningsvis är det också lite enklare att läsa. Jag lyckades åtgärda ett fel jag haft i flera år, nämligen att det har varit svårt att läsa kommentarer. Ett enkelt <center> på rätt ställe gjorde susen! Så nu ska det inte vara några problem alls, jag är glad faktiskt!

Skriv gärna vad ni tycker om den nya designen!

På sistone har det inte blivit så mycket skrivet, men det kommer nog snart att bli bättre. Just nu har jag lov och till råga på det besök. Därför är det tunt just nu.

Jag var bara tvungen att skriva ner en dröm jag hade i går. Jag var i ett annat land och försökte prata turkiska (kan några fraser). Det visade sig dock vara fel språk för landet i fråga. Jag stötte på en mörk man i yngre medelåldern som saknade ben. I stället hade han halm, gräs och kvistar som stack ut. Jag tog fram en häcksax och trimmade hans "ben" och även hans axlar. Då visade han mig två tatueringar på sin hals; två olika ögon-tatueringar. Den ena visade ett par ögon med ett tredje över, som ett tredje öga, det andra var en tatuering av Ras öga.

Det var så bissart med hans ben! :S