Första dagen

Första dagen på nya jobbet avklarad, jag ÖVERLEVDE!!! :D

Skämt åsido var det inga problem att överleva, men det var mycket nytt att försöka ta in. Nu är jag väldigt, väldigt matt i huvudet så jag orkar inte skriva speciellt mycket. Tillsammans med en annan lärare gick jag runt och presenterade mig för alla klasser, och de var så härliga! Nästan alla log brett och varmt och sa "Välkommen!". Det gick rakt in i hjärtat kan jag lova!

Innan jag gick besökte jag en elevtoalett (den enda jag hittat i närheten av arbetsrummet, haha) och VET NI VAD JAG SER DÄR! På väggen har någon ritat ett pentagram, ett hjärta och skrivit "Blessed Be". Fatta hur awesome det var att se det!


Dåndimpen

Tack för era kommentarer om min lilla kissekatt!

Vi åkte till veterinären i tisdags, men han hade ingen feber och verkade inte ha ont någonstans när han blev undersökt. Han var dock lite uttorkad förstås, så han fick koksaltlösning insprutad under huden (i stället för dropp, jättebra!). Så min lilla katt förvandlades till en mini-dromedar med en pyttepuckel som kroppen kunde dra vätska från. Tänk att det kan fungera så bra och praktiskt!

Hon gav också missen av en speciell kattmat som var extra näringsrik, och den åt han glupskt! Det var en OTROLIG lättnad att se honom äta!!! Han åt ännu mer när vi kom hem och blev piggare, så vi kände oss ganska trygga i att lämna honom över onsdagen för att åka på begravning.

Begravningen var fin och det kändes som ett bra avslut. För mycket Jesus-snack för min smak förstås, men det får man ju faktiskt räkna med. Prästen kom fram efteråt och upplyste mig om att det var han som hade döpt mig en gång i tiden. Jag fantiserade om att svara:

"Jag gick ur Svenska Kyrkan för många år sedan, ditt jobb är ogjort, präst!" :D

Hihi, fantisera kan man ju, men det skulle jag aldrig säga. Efteråt fikade vi nere på begravningsbyrån och stämningen var lättsam med många skratt. Det var jättetrevligt.

Jo just det, när vi var hos veterinären ringde min mobiltelefon. Jag var ju på anställningsintervju hos SFI i höstas, men det jobbet gick till en annan. Nu hade de fått in en liknande tjänst och tänkte på mig! I torsdags åkte jag dit för att träffa lärarna och prata med rektorn. Hon erbjöd mig en sådan jäkligt bra lön... Om man jämför med mitt förra vikariat har min månadslön stigit med 4500 kr! Men då hade jag jäkligt sunkig lön innan iofs.

Hur som helst så har jag provanställning i en månad, så får vi hoppas att det blir förlängt. Fram till sommaren i så fall. Jag börjar på måndag, och nu har man börjat räkna ner de nervösa timmar som är kvar... Det känns trots allt bättre än när jag var där på den första intervjun. Jag får väl helt enkelt pröva och så får vi se hur det går!

Hoppas ni håller alla tummar och tår för mig, det behöver jag! I kväll ska jag fira esbat och hoppas även få lite pepping uppfrån. ;)


Katten

Nu har det varit tyst här i några dagar, det blir ju så ibland. Jag besökte hemtrakterna i helgen för  inflyttningsfest hos de nygifta, och fick veta att det minsann hade såtts ett alldeles speciellt litet frö vid Imbolc... Så roligt!  :)

När vi kom hem i söndags märkte jag på en gång att det var något fel på ena katten. När han kom in såg han rätt förvirrad ut och bara stod och tittade på mig, som om han inte riktigt kände igen mig. Jag tänkte inte så mycket på det då, och han åt som vanligt.

Men när vi släppte in katterna i går var han som en zombie, han var jättetrött, åt inte och gav knappt någon respons. Han ville bara sova. Jag ballade ur totalt, förmodligen eftersom min farfars begravning är imorgon och det gjorde mig nog extra känslig. Men jag klarar inte av tanken på att förlora min älskade katt, det får bara inte hända, i alla fall inte än. Jag gick till jobbet på kvällen med en stor klump i magen. När jag kom hem tvingade jag i honom lite vatten med en sked, och han sov inne. Nu på morgonen var han lite piggare och ville till och med gå ett varv runt huset. Det var första gången han har jamat på ett dygn. Men nu ligger han och sover igen.

Maken ringde veterinären, men de hade inte tid att ta emot honom på det vanliga stället, så vi ska till ett helt okänt. Det känns lite nervöst. Vid en gissning trodde de att han kanske hade ätit något djur och fått salmonella. Det är något som kroppen kan bekämpa själv, men han måste ju äta och dricka. Förhoppningsvis vet vi mer i eftermiddag.

Det skär verkligen i hjärtat när ens älsklingar inte mår något bra! Och det känns otänkbart att lämna honom när han mår dåligt för att åka på farfars begravning, hur tusan gör jag med det?!


Nuets frihet

Jag gick ner på stan i dag för att köpa en alla hjärtans dag-present till maken. Han sa i går att han tänkte köpa något till mig, så vad har man för val? Jag tycker själv att det känns rätt onödigt, eftersom vi firade vår förlovningsdag för bara några dagar sedan (och även det kändes onödigt eftersom vi ju dessutom har två bröllopsdagar... suck), nåväl!

 

Det blåste isande kallt mot mina kinder, men solen lyste på mig och jag kände mig motsägelsefullt lycklig. Jag hade bara en enkel känsla av att vara, och varandet gjorde mig lycklig. Jag är förundrad över att sinnet har förmågan att då och då bara existera i nuet, och skjuta bort allt sådant som vanligtvis skulle göra en olycklig. I min mage fanns ingen tyngd av arbetslöshet, av sumpad examen eller ens av kylan mot min kropp.

Dröm: Runor

I förrgår hade jag en av mina älskade drömmar om runor. Det är synd att man inte kan drömma på beställning! Eller nja, vissa påstår ju att det går men jag för min del kan inte få till det.

Men som sagt, jag älskar när jag får drömma om runorna, det känns lite speciellt. I den här drömmen var jag yngre, runt 15? Ha! Ja det är yngre! ;) Och så var jag blond också. Jag hade en påse med underbara trärunor som var nästan vita. Åh så vackra, släta och lena de var att hantera!

I scenen satt jag i en främmande stuga och hade just kastat runorna för en läggning när jag blev varse en gestalt till vänster om mig. Jag såg dit och upptäckte en mansgestalt. Jag såg inte hans ansikte, för han hade en djup huva på sig. Han sa att hans runor var av kristall. Hans ord och hans närvaro gjorde mig nervös och skärrad, och jag vände bort min blick.



Payton/Peyton

Jag älskar att lära mig nya saker. Kanske mest inom wicca då... ;) Just nu läser jag och ser på videos om (översättning?) invocing and banishing pentagrams, det är mycket spännande och något jag hoppas kunna lägga till mitt eget utövande i framtiden!

Jag har också fått nys om att den typ av pentagram man använder i ritual (s.k. ritual pentacle på engelska) även kallas Payton/Peyton (har sett båda stavningarna)! Det har jag aldrig hört eller läst förut och tyckte det var ganska märkligt!

Har ni själva hört ordet förut, eller är jag den enda som har missat det? :D



Sorg

I dag fick jag reda på att farfar gått bort. Han har alltid tyckt om att sjunga, så därför ger jag honom den här sången.
 

YT

Jag har hittat en underbar kvinna på YouTube som har en hel massa fantastiska videos på sin sida! Ni bara måste surfa dit och titta! Massa erfarenhet och kunskap samlad!

http://www.youtube.com/user/MIRTHandREVERENCE


Imbolc - efteråt

Här är några bilder från gårdagens firande. Klicka för större!

  
Altaret!

Den största delen av ritualen var uppbyggd kring tre olika "stationer" i rummet, som var och en representerade gudinnan Brigids tre områden: helande, inspiration/poesi och smide.

  

Vid den första stationen hade jag ställt en kopp örtte, och funderade över vad som behövde helas i mitt liv. Det var helt klart den jobbigaste stationen, det var som en kamp. Jag kan inte riktigt beskriva det. Det var inget direkt känsligt som kom fram så det gör det ännu svårare att förklara.

Vid den andra stationen tänkte jag bara skriva ner i skuggboken vad än som kom, var inspirationen än ville ta mig. Och vad det kom! Nästan direkt så bubblade orden ur mig. Jag älskar när det är som att man hör ord inom sig och man bara skriver och skriver.

Vid den tredje stationen hade jag egentligen tänkt sätta ett frö med en önskan, men jag orkade inte bära hem en stor literpåse med jord. Därför ändrade jag mig i sista stund och valde att dekorera ett vedträ, lite som en "Yule log", med symboler som representerar vad jag vill skapa under året. I slutet av ritualen eldade jag upp det i kaminen.

Jag renade och invigde också mitt nya pentagram och mitt smycke från Edinburgh. Äntligen kan jag bära det! Det kändes viktigt att rena och inviga det innan jag ens provade det.



Hoppas ni hade det trevligt!


Imbolc i morgon...

Jag börjar få lite panik nu. Nja kanske inte riktigt panik, men min ritual för Imbolc är fortfarande inte klar. Jag kommer framåt i myrsteg. Jag har lösa idéer, och de börjar fogas samman, men det går trögt! Jag har fått smak för rituellt drama, men det går ju inte när det är bara jag! Ah, begränsningar!

Jag har inte bestämt mig för vad jag ska dricka heller. Vad dricker ni i slutet av ritualen vid Imbolc? Jag har haft mjölk tidigare år, men kan man hotta upp det lite, göra något extra?

Eftersom maken kommer vara hemma måste jag även rota fram någon musik att spela. Vi har nämligen inga dörrar, och jag vill verkligen stänga ute ljud från tv:n och hans stök.

Suck, det finns lite att jobba på dessa timmar...