I dag har jag haft en trevlig dag, med bland annat en stund i skogen. Underbart väder och doften av tallar och solvarm jord. Själen svävar liksom en bit ovanför marken då! Jag satt även med fötterna i det ljumna vattnet och kände sanden mellan tårna. Vissa stunder lever man lite mer. Stunderna i naturen helt klart!

Nu sitter jag och funderar på hur jag ska fira Litha/Midsommar/Sommarsolståndet. Litha infaller i år den 21 juni, en tisdag. Eventuellt firar jag söndagen innan. Högtiden borde inte firas alltför sent på eftermiddagen, tycker jag.

Jag har alltid sett Litha som en av de svårare högtiderna att finna ett fokus kring. Vi firar i och för sig att solen och Guden når sin höjdpunkt, i och med att det är den längsta dagen på året. Det är sålunda även en eldfestival. Gudinnan är vid tiden havande, och i naturen ser vi hur blommor förvandlas till frukter och bär. Det finns ett löfte om vidare överflöd och rikedom.

Vid ett Litha-firande för några år sedan smaksatte jag ett vitt vin med jordgubbar. Det blev gott, somrigt och väldigt passande för högtiden så det kanske man skulle göra igen. Eller så har jag kvar en flaska honungsmjöd i kylen. Färger tänker jag mig grönt, för växtligheten, gult eller rött för solen och elden. Livfulla, mättade färger.

Och hur får man in solen, elden, Gudens kraft? Ljus, ljusmagi, eld i kitteln, marschaller, spiraler, athamen... Och Gudens och Gudinnans förening i den symboliska stora riten; sammanförandet av athamen och bägaren. Åh, jag längtar!

Vissa väljer även att ta in elementet av strid mellan mörkret och ljuset, Ekkonungen och Järnekskonungen. Jag har alltid dragits till den myten. Med myten blir vi medvetna om att även vid ljusets höjdpunkt finns mörkret närvarande. Vi njuter till fullo av naturens och livets överflöd eftersom vi vet att det inte varar för evigt. I myten kämpar de både krafterna om övertaget och Gudinnans gunst, Ekkonungen vinner men blir dödligt sårad. I samklang med solens gradvis minskade styrka, gör sig även den ljusa årshalvans Gud redo att lämna vår värld.

Myterna är inget jag tolkar bokstavligt, men de blir sanna på ett djupare plan. De berättar om naturen och vår egen resa både i den yttre och inre världen. De relaterar det stora till det lilla: "Så som ovan så och nedan, så som nedan så och ovan."

Var välsignade!