Mot imbolc
Det här inlägget tänkte jag ägna åt en av mina personliga favorithögtider: Imbolc!
Imbolc infaller den 2 feb, halvvägs till lughnasadh. Traditionellt ska man kunna upptäcka tidiga vårtecken, som t ex snödroppar som sticker upp ur jorden, men här uppe i Norden är det ont om sådana så här års. Därför har imbolc för mig snarare blivit en förväntansfull högtid. Man vet att snart, snart så kommer den första antydan till vår. Solen har ju redan blivit starkare och dagarna längre, men ännu har vi mycket snö och kallt väder. Det är ungefär vid den här tiden jag börjar ruska av mig vinterstelheten och själv krypa upp genom snön, bildligt talat. Jag överfalls av en längtan efter vår och börjar dekorera hemmet i vitt och grönt, allt för att mentalt ställa in mig på ljusare tider.
Gudinnan som är sammankopplad med imbolc är den keltiska Brigid (högtiden kallas till och med ibland för Brigid). En del kanske känner henne som St Brigid, det kristna helgonet, men från början var hon en gudinna dyrkad på Irland. När kristendomen kom övertog den både Brigid och hennes koppling till elden och de heliga källorna. Det har sagts att Brigid står med en fot i båda lägren och att man inte kan skilja det kristna helgonet Brigid från gudinnan Brigid, de är för invävda i varandra. Personligen har jag dock ingen koppling till St Brigid utan ser henne helt och håller som en förkristnad Brigid, ett sätt att kunna ha kvar den gamla Gudinnan även efter kristendomens intåg. Brigid är också gudinnan av poesi, healing och smideskonst. Nedan är tre av mina favoritbilder av Brigid, men om man söker på Internet finns det också många andra vackra!
En viktig symbol för imbolc är elden. Den står för solens och Gudens återkomst, värmen som gör jorden/modern/Gudinnan fruktsam. Elden står också för upplysning och inspiration. Upplysningen kan ligga i att uppmärksamma jordens cykler och åter igen aktivt leva i samklang med naturen. Vad som händer i naturen återspeglas i människan (Mikro/makrokosmos). I elden kan man också renas, man kan frigöra sig från negativa hinder, släppa gammalt och förvisa vintern (vinter kan här symbolisera förstelning). Låt elden befria dig!
En annan viktig detalj vid imbolc är mjölken, eftersom djuren börjar producera mjölk vid den tiden. För kelterna var den nog en välkommen ankomst förr!
Ett av mysterierna inom wicca är att Gudinnans aspekt nu förändras från den gamla kvinnan till jungfrun. Hon har fött Guden, vilat och uppträder nu som en ung kvinna igen, fylld av vårens löften. Det hela kan liknas vid ägget, en kraftfull och mycket, mycket gammal symbol för pånyttfödelse och livets ursprung och livet efter döden (läs den skenbara döden). Man kan såklart också hämta förklaringar från det som sker i naturen. Isen som täcker jorden är som äggets skal. När solen skiner starkt om våren smälter isen och nedanför uppenbarar sig en förändrad jord, rik på nytt liv och gröna skott. Vilan och stillheten har medfört en transformation, precis som äggulan och äggvitan innanför skalet är början på nytt liv. Även detta är ett exempel för mikrokosmos och makrokosmos. Ägget kan också ses som en symbol för Gudinnan som föder solen/Guden ur sitt inre. Imbolc betyder ju I MAGEN! :-)
Färger jag har börjat associera till imbolc är vitt, för snön och isen, och ljust gult, för solen och elden. De kompletterar varandra bra tycker jag. Tills slut är det ju solen som segrar och då övergår färgerna i påskigt gult, rött och grönt vid ostara. :-D
Aktiviteter jag har tänkt ägna mig åt i mitt firande är självklart att äta. I de allra flesta kulturers högtider ingår någon form av förtäran, symboliskt är det underbart eftersom man tar del av det som Guden och Gudinnan har skapat genom de fyra elementen och dessutom är mat=energi. Jag tror att det blir ostkaka med sylt och grädde i år!
Jag ska också ägna mig åt elden och dekorera ljus som jag kan använda kommande månader. I en hobbyaffär köpte jag en penna med röd färg att dekorera ljus med och så ska jag måla teljushållare med solsymboler! Det hela kommer väl utmynna i en ritual där jag hoppas få möta Brigid i meditation. Funderar också på att försöka göra ett "Brigid´s cross", men jag får fundera lite över materialet... Och självklart ska jag pynta på mitt altare och göra fint och ha lite storstädning, det behövs alltid.
Må Brigid fylla er med inspiration till imbolc!
Livskraften
Jag tror att det är sådana här dagar som gör att man orkar och står ut. Vaknade upp till en dag av strålande solsken som lyckades väcka hoppet i mig: det kommer att bli vår! Jag började titta på påsksaker på Internet och känslan bara steg i mig, ljuset kommer tillbaka, naturen återuppstår och jag själv kommer att slå ut som en blomma efter att ha krupit ihop under vintern.
Plötsligt blev allt så vackert, allt blev så meningsfullt och fyllt av liv. Att man blundar så mycket för livet i vanliga fall! Jag duschade, och min kropp skalade av sig hopplösheten och jag såg att den var vacker och helig. Trots sina skavanker så var den perfekt, ett kärl för den gudomliga livskraften, så som vi alla är. Vad mycket vi glömmer...
Örn och tillbakablick
Min senaste lilla bild. Ifall ni tycker att den är abstrakt så ska det vara en örn som svävar genom en himmel. Det ser ni väl? Haha, jag tänkte väl det! ;-P
Tänkte berätta om saker jag glömt bort att skriva tidigare.
Det första är att vid förra fullmånen så var det banne mig en regnbåge över månen! Det var riktigt magiskt (om jag nu ska använda ordet lite slarvigt) och vackert. Undrade varför den var över och inte under? Det ligger kanske i regnbågars natur? Öh, ni får ursäkta mig, jag känner mig ganska trött just nu.
Dagen innan yule var jag ute i skogen ganska länge på förmiddagen, medan det fortfarande var relativt ljust. Jag gick till ett kalhygge i skogen. Tycker alltid det är så sorgligt att se en yta med stubbar, det ser så ödelagt och förstört ut... Men samtidigt så vet man att det kommer att växa nytt snart. Vad är ett människoliv jämfört med en skogs liv? Av grenarna på marken lade jag ut ett pentagram och manade ner livskraft till marken. Inte för att den nödvändigtvis behövde det, men ändå. Det var kanske mest ett sätt för mig att erkänna och finna tröst i livskraften, eller det gudomliga.
Jag vandrade längre in i skogen, på jakt efter granris att pryda min stjärna med. Jag kan verkligen förstå varför folk förr personifierade skogens lockelse i olika väsen! När jag hade sett vad som var bakom nästa träd ville jag hela tiden gå längre in. Till slut stannade jag och var rädd att jag inte skulle hitta tillbaka. Men det gjorde jag som tur var. Tillbaka vid kalhygget strosade jag omkring där och letade efter något att använda som julkubb (tyvärr hittade jag inget). Jag böjde mig ner och såg en frastfrusen nyckelpiga på en gren. Jag strök den över ryggen och sa något och när jag såg upp mötte mina ögon en hunds! Varglik, silvrig och nyfiken tittade den på mig. Jag hann aldrig bli rädd, för den såg väldgt snäll ut (jag är i vanliga fall ganska hundrädd) och efter några sekunder kom en kvinna också på stigen. Hon var uppjagad och sa att hennes andra hund nog hade trott att jag var ett djur. Uppenbarligen var den andra hunden inte kopplad och hade ränt tillbaka hemåt. Hon drog med sig silverhunden och sprang efter och skrek "Stanna! Du får inte springa hem utan mig!!!" Det hela var lite komiskt.
Yule-skivan blev aldrig färdig. Bara en låt, så jag lägger det på is. Känner mig mer inspirerad att göra andra saker just nu. Dessutom ska man väl inte fastna mentalt i vintern nu när det snart är imbolc och allt! Jag hoppas jag kan komma på ett riktigt fint sätt att fira. De senaste högtiderna har känts lite wishy woshy så nu är det skärpning. :-)
Fly Like An Eagle
As the lonely eagle flies into the winds
On majestic... soaring...gliding wings
A single scream comes from the sky
Come fly with me... come here and fly is the eagles cry
My heart yearns to be a part
As I feel the beating of its heart
Oh for my soul to be one with this bird flying so carefree
Flying so perfectly in the sky for all to see.
His wings in the wind as it caress's his soul
And soars across the streams without a goal
My being trembles with delight of such a sight
A treasure I received from God tonight
A gift like no other watching him soaring so high
Inviting me to join him and fly fly fly.
by Dona Nanci Elizabeth Marrie Gaddi Dama de Santiago
Val, Rasputin och spåkonst
I går såg jag en dokumentär om Grigori Rasputin. Vilken fascinerande person! Han hade tidigt visioner och kunde hela och se in i framtiden. När de beskrev honom tänkte jag bara "han måste ha varit en schaman!" Sedan han lämnat sin fru och sina barn gav han sig ut och blev en vandrande, helig man. Han vandrade ända ner till Grekland och runt i hela Ryssland och Sibirien. Förmodligen var det då han kom i kontakt med den kristna sekten khlysty, som ägnade sig åt extas och späkning. Efter att de dansat sig till extas föll alla ner på marken (låter den delen bekant från en Doreen Valiente text, någon...? ;-)) och började ha sex med varandra. Om jag minns rätt så gjorde de det därför att de skulle känna ännu mer ånger och underkastelse, eller nåt. Tillåt mig att småle. Sekten var tydligen mycket populär.
Till sist hamnade han som ni nog vet hos den ryske tsaren och hans fru Alexandra, som avgudade honom. (Ockultism och allt som hade med spiritism att göra var väldigt populärt och Alexandra var mycket vidskeplig.) Rasputin sägs ha haft en mycket stor dragningskraft på kvinnor. Vissa säger att det var hans varglika, genomträngande ögon och andra säger att det var det han hade mellan benen som numera flyter omkring i en glasburk på ett museum och är lite över 28 cm långt. Men titta på bilder av honom, mannen hade karisma! Varför faller kvinnor alltid för "bad boys"?Jag har tagit upp spåkonsten igen förresten (runor och tarot)! Jag spår folk gratis på ett forum. Det är rätt schysst som träning men ännu har bara en person gett mig vettig feedback. Det gör det lite mindre intressant och därför kommer jag bara ta ett lass till. Det känns inte så motiverande att bara ge och ge men få så lite tillbaka, den känslan känner nog alla igen. Jag får väl försöka ge mig in på telefonbranschen, förhoppningsvis under sommaren, nu när jag har fått lite nytt självförtroende.
Nu ska jag väl plugga inför tentan.
Adhuc neminem cognovi poetam qui sibi non optimus videretur