Jag råkade just surfa på detta "pocket altar set" på Tradera.se. Ja, jag undrar just när man skulle behöva ett sådant? Visst ser det lite smågulligt ut (precis som alla miniatyrgrejer gör), men funktionalitet? Behov? Skulle inte tro det för egen del i alla fall. :)

"The perfect gift for the witch who has everything - or just treat yourself!

This set contains: god and goddess figures, real quartz crystal wand, athame, pentacle, chalice, spell book, 'crystal ball' , feather, altar cloth, and incense cone, all packed into a pocket-sized box . Many items in the set are handmade so expect small variations from the picture.

Wonderful for air-travel (gets through scanners fine!), and a discreet size for hiding from disapproving parents/roommates/co-workers."


I dag blev jag själaglad när jag kollade posten! Varför får jag berätta senare för nu ska jag snart åka och äta god mat - och slippa disken. ;)

Håhå jaja! Jag är så glad att det är fredag imorgon och att jag bara har en lektion då. Det är en lång en, 1 timme och 45 minuter. Eleverna ska få göra power points med renässansförfattare. Blir de färdiga har jag kopierat material om epoken som de kan läsa och sammanfatta det viktigaste ur.

Det har gått bra på VFU:n den här veckan, men jag har inte mått bra. Jag har varit ganska hispig, oroat mig, haft stopp i huvudet och inte kunnat planera. Jag har sovit dåligt och ätit dåligt (ingen aptit), min kropp har gått på adrenalin. I natt vaknade jag svettig och med hjärtklappning. I en mardröm hade någon klassrumssituation urartat och jag fick för mig att jag hade glömt någon viktig detalj. Det var svårt att somna om. Jag vaknade ytterligare en gång under natten/morgonen, av ännu en mardröm. Jag drömde att jag gick ut för att kasta sopporna och på tillbakavägen kom en katt och sprang mellan mina ben. Jag vet inte varför, men jag klämde åt den med benen så att den jamade högt. Sedan sprang två katter till förbi. När jag stod framför porten kom en liten flicka och började kasta pälslösa råttor mot mig. De hade slingrande rosa svansar och skära kroppar. En for förbi mig, for in i glasrutan i porten och studsade mot marken. Usch, det var så äckligt!

Jag hade även en dröm om en ockultist som hade tagit livet av sig i sitt hem. När jag gick ut i hans vardagsrum var det en kuslig stämning. Det var som ett mörkgult filter över allt. Det fanns en rituell cirkel där och massa föremål och redskap. Jag minns att jag hittade en öppning in i cirkeln och gick in.

Att jag har reagerat så här starkt fick mig nästan att tänka att jag inte passar som lärare, men sedan har de lektioner jag hållit i faktiskt gått (och känts) väldigt bra! Eleverna har verkat nöjda och jag har trots allt tre veckor kvar att stilla mina nerver och komma i fas...

Nu ser jag fram emot helgen, då vi ska äta ute med vänner och gå på chokladmässa!

Det här blir ett fånigt inlägg, men jag måste få skryta lite. Jag brukar i de flesta fall (kanske åtta fall av tio) känna mig som världens mest otekniska människa, oförmögen att fatta även den enklaste logik. Till exempel att blå kabel ska kopplas till blå "knopp" (vad tusan heter det?). Men i dag hade jag nybörjartur, jag skulle koppla en dator till en projektor för att undersöka möjligheten att använda mina snygga power points i undervisningen. Och helt smärtfritt gick det! Min mentor såg beundrande på mig som om jag var ett tekniskt geni och jag kände mig både förbluffad och mäkta stolt. Haha!

"Även en blind höna finner då och då ett korn!"

Jag hittade just en rad i en bok som jag tycker förklarar wiccaners förhållande till naturen på ett lättbegripligt sätt.

"Träd, stenar och himlakroppar var i sig själva inte föremål för tillbedjan men vördades därför att de var epifanier av en väldig, fördold kraft som kom till synes i alla naturfenomen och talade till människorna om en annan och mäktigare verklighet." (Myternas historia, s. 21)

Just nu uppdaterar jag inte så ofta för jag har en hektisk period av förberedelser inför min slutpraktik. På måndag går jag ut i fyra veckor (kanske för att aldrig återvända) och jag läser in mig på renässansen, myter och förbereder övningar, uppgifter och power points. Det är ett slitgöra, bli inte lärare! ;-)

Hoppas alla har en trevlig alla hjärtans dag. När vi skulle ställa fram frukosten imorse bad min man mig att ta ut två fat. När jag öppnade skåpsluckan hade han lagt en stor ask med geléhjärtan därinne. Han är så söt! På eftermiddagen åkte vi och åt mat på en trevlig restaurang, jag drack ett glas rött och blev lite på örat. Det krävs mycket lite. ;) Jag tyckte att servitrisen påminde om en elev från praktiken, men frågade aldrig. Hon tyckte nog att jag tittade lite konstigt på henne dock! Sedan åkte vi hem och förhandsbeställde böcker från adlibris. För min del blev det:

- Circle of Fire av Sorita D´Este
- Vad är litteraturvetenskap? av Erik Bjerck Hagen
- Tusen år av fantasy. Resan till Mordor av Bo Eriksson

Hoppas att de är bra! Efter det såg vi på melodifestivalen där nästan alla bidrar var dåliga och sedan spelade vi Guitar Hero: World Tour hur länge som helst. Lite lagom romantiskt, så där. Nu har vi klarat alla låtar på medium och måste lära oss att spela bättre på hard. Jaja, nog om detta.

I går kväll roade jag mig med att börja på en power point om renässansen. Vecka 9 ska jag ju ut och ha min slutpraktik så det lär bli fullt upp i fyra veckor. Men jag har varit ute så länge förr, dock inte med så här många lektioner att planera. Nej, det är bäst att jag återgår till power pointen nu. Ska fortsätta på den om myter också. Det som är bra är att man kan använda dem hur mycket som helst sedan!

Jag måste berätta lite om en föreläsning jag var på i morse. Den var så himla stark och gripande att jag satt med tårar i ögonen flera gånger, och jag såg många som torkade kinderna från tårar. Föreläsningen handlade om värdegrund och det valda perspektivet låg på personer med utvecklingsstörning. Föreläsaren har forskat kring detta, och gav exempel på intervjuer han haft med barn och ungdomar. En pojke i åttonde klass hade t ex aldrig lärt sig läsa, men hade memoriserat otaliga citat, talesätt och metaforer som han ständigt använde i sitt tal. Han stammade ofta och hakade upp sig, men aldrig då han sade dessa citat. En annan flicka i åttan hade frågan föreläsaren om själen. "Jag är ju så liten, betyder det att jag har en liten själ? Kommer den att orka flyga upp till himlen?" Ett tag senare hade hon tragiskt nog dött. En annan flicka på gymnasiesärskolan hade fantiserat ihop att hon äntligen hade fått två vänner. När han hade frågat vidare kring detta hade det visat sig att den ena varit en flicka hon brukade sitta nära på bussen och den andra skolkuratorn. Men hon levde på något vis i drömmen av att ha vänner. Sådant krossar mitt hjärta. Otroligt starka berättelser har jag fått ta del av i dag.

Föreläsningen avslutades med att han berättade om sin dotter, som är utvecklingsstörd. Hon hade för vana att prata högt för sig själv och en kväll hade den andra dottern stått och lyssnat utanför hennes rum. Hon hade hållit i familjens birmakatt, Lillebror, och sagt till honom, "Tänk Lillebror, jag har allt som jag behöver. Jag har en hjärna, en själ och ett varmt hjärta. Du har ingen hjärna och ingen själ, men du har ett varmt hjärta!"

Även om jag förstås anser att katter har både hjärna och själ, var andemeningen otroligt fin. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. :)

Isis kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. I hjärtat kommer hon alltid att vara min "ur-bild" av den stora Gudinnan. Jag har mött henne i drömmar, i meditationer och i kreativitetens hetta. Hon kommer för alltid att vara en del av min själ. Men. Jag släpper dig för en stund, Isis. Jag måste lära känna Gudinnan även i andra former, andra skepnader, andra yttringar. Merry meet, merry part, merry meet again.

Förresten, till 80 % har jag beslutat mig för att äntligen tatuera mig. Det känns som att det är dags, jag har nått en viktig milstolpe som jag för alltid vill minnas. Jag vill påminnas om min tro, mina upplevelser och mitt engagemang varje gång jag ser på tatueringen. Må det så ske!

Uppmuntrad av Angelika gav jag mig i kast med lite kreativt arbete igår. Jag målade för första gången på jag vet inte hur länge! När jag var arbetslös för många herrans år sedan målade jag varje dag, det saknar jag ofta.

Färgåtergivningen är inte helt exakt, måste jag tillägga! Den ser lite annorlunda ut i verkligheten. Först provade jag att scanna in bilden, men det blev helt fel. Så det här är kamerans resultat.

Det var lite roligt nu när jag skulle göra ett nytt inlägg och tryckte på "Skapa". Det var precis det jag tänkte skriva om.

Just nu känner jag mig som en ballong med ett hål i, där luften sakta sipprar ut. Jag känner mig mer och mer sladdrig. Som en positiv affirmation lägger jag in en bild på en cool luftballong istället! ;)



För rätt länge sedan kom jag underfund med att jag känner mig som närmast det gudomliga då jag sysslar med något skapande. I hantverket, i att se något växa fram mellan mina händer och ta form, då var jag en del av den skapande, gudomliga kraften. Kanske har jag inte skapat tillräckligt på sistone?